Barndomsminne #1

CYKEL HISTORIEN Om man läser fysik kommer man osökt att tänka samma tankar som Isaac Newton gjorde den där dagen vid äppelträdet. Gravitation alltså.

Jag erkänner att jag som ung pojke inte till fullo begrep naturlagarna och dess inverkan på oss. Genom egna efterforskningar kom jag dock fram till att nedförsbackar var att föredra om man cyklar, det går ju så mycket fortare där! Sagt och gjort. En lång och ståtlig nedförsbacke, en stark polare på tramporna och jag själv på pakethållaren.

Här ska slås hastighets rekord tänkte vi och satte fart! Vinden svischade förbi, jag hände synfältet krympa till en liten punkt vid horisonten. Asfalten försvann under cykeln och vi flög fram. Friheten bubblade i oss, livet blir inte bättre än så här tänkte jag. Poff. Cykeln tvärstannade och vi flög som vantar och landade tillsammans med den bastanta dam vi kört på. Jävlar nu blir det utskällning tänkte jag och kände hur jag nästan pissa i byxan. En snabb värderande blick på kärringen. Sen lät jag dammarna brista och tårarna välla fram! Jag grät kompisen grät. Det var ett skådespel värdigt dom stora scenerna! Den chockade damen frågade om vi gjort oss illa. Snyftande och hulkande fick hon till svar att vi nog skulle klara oss hem!

Varför ser vi inte mer spontan kreativa reaktioner i samhället idag? Varför ta på sig skulden när man kan ge den till någon annan? Gör som barnen -använd fantasin!

Liked this article? Read another similar article.

3 Svar to “Barndomsminne #1”


Lämna ett svar


Please leave these two fields as-is:

Protected by Invisible Defender. Showed 403 to 1 705 bad guys.




Switch to our mobile site