Jakob klubbade igenom inlägget: onsdag 28 januari, 2009 uret stod på: 08:556 Comments
LIKA BARN LEKA BÄST. I det förra barndomsminnet fanns det humor,det här handlar om ånger. I nådens år 1991 gick jag på ett trevligt litet dagis tillsammans med kanske två dussin andra ungar. Det låg ett stycke ut skogen och inbjöd till lekar och aktiviteter av många slag! Det här året var speciellt. Jag och ett par vänner var äldst, det innebar att vi tog dom roligaste leksakerna, cyklade på dom snabbaste cyklarna och var kungar i träkojan.
Men allt var inte frid och fröjd, det fanns nämligen en unge till, lika gammal som vi. Han var dryg, bortskämd och en allmänt otrevlig typ som vägrade veta sin plats i herarkin! En regning dag lekte vi inomhus, jag, minna två vänner och den där otrevligt dryga typen. Jag satt med ett stort garnnystan i ena handen och en vass sax i den andra. Kanske var det tvång kanske bara nyfikenhet? Jag satte hur som helst saxen till garnnystanet och klippte frenetisk ner det till småsmulor. Sen kom fröken, jag gjorde mig snabbt fri ifrån bevismaterialet!
Likt goda vänner höll vi ihop. vi tre var antagligen mycket övertygande och den stackars pojken fick skulden, för det här och säkert flera andra saker. Det gick så långt att han fick byta till ett dagis i stockholm -en resa på c:a 7 mil i taxi! Dyrt kan man tänka, men knappas något ekonomiskt hinder. Hans pappa jobbar som VD på ett av sveriges största bryggerier…
Anton klubbade igenom inlägget: tisdag 27 januari, 2009 uret stod på: 20:035 Comments
Senaste dagarna har min facebook-newsfeed kvävts av bilder på tjejkompisar som letat sig till någon fotostudio där de plåtats mot någon glammig guldtapet i diverse poser. Eftersom jag ska flytta till andra sidan jorden så tänkte jag kosta på mig att såga sönder alla tjejer som betalat för glamourshots.
Det är nog klokt att börja med en liknelse, så vi får lite perspektiv och förstår vad det egentligen handlar om. Föreställ er Per, 32, elektriker från spånga. Per är en kort och smal man utan någon direkt pondus. En dag får Per ett erbjudande i brevlådan om att åka ut i skogen och bli fotad medan han poserar framför stora skogsmaskiner, ångvältar, gruvmaskiner osv osv. Per tänker att ”det vore ju jävligt fräckt att ha lite machobilder..” han betalar 2000 och får 10 bilder på sig själv och diverse maskiner.. and that’s it. Grattis Per!
Vad vill jag säga med detta då? Jo, när tjejer väljer att knöla in sig i någon studio med glamourtapeter så är det som om dom försöker greppa efter samma sensuella värden som Vouges covergirls uppnår, som ELLE’s fantastiska kvinnor fångar. Men det skär sig, ack vad det skär sig.. För mig blir det bara krystat och obehagligt när ni spacklar upp er och ställs framför en guldig tapet.
Sidenote – Nr.1 Jag tycker ni är mycket snyggare när ni är er själva. Nr.2 Om ni blir lyckliga av att ta dom här bilderna, då är det bara att fortsätta, låt inte mig stoppa er.
Alternativt slut till justus – Ge fan i glamourshots. Jag kommer göra det till mitt livsuppdrag att stänga ner varenda jävla studio som erbjuder möjligheten. Jag hugger huvudet av er..
PS. Ungefär såhär såg Jakobs potentiella knull ut i lördags.. fast inte lika uppflashad.
Justus klubbade igenom inlägget: måndag 26 januari, 2009 uret stod på: 19:312 Comments
Tycker min mor börjar tappa greppet om tvättning av kläder. Hon tvättade nämligen mitt favorit linne i 60grader. Den krympte och är nu i min systers garderob.
Det känns otroligt jobbigt det här när kvinnan som man respekterade högst av alla människor på jorden gjort ett misstag. Man får liksom själv kliva in och ta över. Det är precis det jag har.
Så alla ni ungkarlar där ute. Låt er inte bli trampade på. Stå upp för er sak. TVÄTTA SJÄLV.
Vill också ge er mannen som redan varit i hetluften ett tag men som snart, garanterat, slår in i svenssons trånga rum. Det lovar jag.
Jakob klubbade igenom inlägget: måndag 26 januari, 2009 uret stod på: 00:542 Comments
Samlag sägs ju vara något fint, något vackert två människor emellan… Det behöver det inte vara. Du precis som jag har säkert fattat tvivelaktiga beslut baserad endast på hettan i kropp och sinne.
Så står man inför valet. Gå hem med en i stunden tilltalande härlig typ, som dagen efter istället för kärlek, lämnar Ågren och smutskänslor att tävla om uppmärksamhet i ens arma huvud! Den här gången tackade jag nej. Gjorde jag verkligen rätt? Skulle det ha varit så hemskt? Hade jag mått dåligt efteråt? Det är frågor jag aldrig kommer få svar på. Som så många har sagt före mig ”man ångrar bara det man inte gör”
Så gott folk hjälp till att gör världen till en kärleksfullare plats! Det kommer att ge mycket glädje, om inte till oss så åtminstone åt dom andra!
Anton klubbade igenom inlägget: söndag 25 januari, 2009 uret stod på: 16:473 Comments
Nu blir det lite personligt. Jag lovade Jakob och Justus att förklara en romans som innefattar knän och hemlighetsmakeri. Eftersom vi försöker bli svinkända bloggar så är det väl bara att vända ut och in på sig själv och glömma privatlivet! Läs nedan för sthlm-natt-romantik.
Klockan 05:30 inatt rullade jag in hos Justus Bång, i lägenheten fanns även Jakob, merparten av friends & foes sammlad alltså. Vi hade tidigare på kvällen dansat oss nakna och svettiga på bangers n mash till britpop-toner levererade av the smiths gamla trummis. Nåväl, när våra kroppar var utmattade, när ölen slutat producera glädje och tonerna börjat ebba ut, då var det dags att lämna och ta sig hem mot säng, sömn och mat. Trots att kroppen var sliten och hjärnan trött så kunde jag inte följa med grabbarna hem till ovannämda aktiviteter, jag hade ett stopp kvar den natten, jag skulle träffa en kvinna som jag senaste veckorna tjusat ner mig i. Det är en komplicerade relation med komplikationer och hemlighetsmakeri, men inatt 03:30 så träffades vi på götgatan i skydd av mörkret. Hon log, jag skrattade, vi tog på varandra, vi gick, vi köpte cola, vi åkte tunnelbana, jag utforskade hennes knän. Sen var det min station, jag skulle av, vi hade fått två timmar stockholm-natt ihop. Nu ser jag fram emot att hon inom kort knackar på min dörr i Australien, kastar sig i min famn och åker till stranden med mig. Summa sumarum, jag kan inte riktigt släppa hennes knän, plötsligt blev det lite jobbigt att flytta till andra sidan jorden.
Lite söndagsmys till alla alkoholförgiftade blombarn
Justus klubbade igenom inlägget: fredag 23 januari, 2009 uret stod på: 12:562 Comments
Som headlinen säger så har jag ångest. Det trodde ni inte om mig va!? Det är det här med träningen, muskler ni vet. Det var en månad sen min kropp var i en så pass fin form att spegeln var min trognaste vän. Men nu…jag förfaller. Så hände det här om dagen att en kvinnlig bekant sa att jag såg bredaxlad ut och OJOJOOJ vad glad jag blev. Snart drar styrketräningen igång igen och precis som Anton kommer ni att få se min förvandling i bilder.
Jakob klubbade igenom inlägget: torsdag 22 januari, 2009 uret stod på: 22:513 Comments
CYKEL HISTORIEN Om man läser fysik kommer man osökt att tänka samma tankar som Isaac Newton gjorde den där dagen vid äppelträdet. Gravitation alltså.
Jag erkänner att jag som ung pojke inte till fullo begrep naturlagarna och dess inverkan på oss. Genom egna efterforskningar kom jag dock fram till att nedförsbackar var att föredra om man cyklar, det går ju så mycket fortare där! Sagt och gjort. En lång och ståtlig nedförsbacke, en stark polare på tramporna och jag själv på pakethållaren.
Här ska slås hastighets rekord tänkte vi och satte fart! Vinden svischade förbi, jag hände synfältet krympa till en liten punkt vid horisonten. Asfalten försvann under cykeln och vi flög fram. Friheten bubblade i oss, livet blir inte bättre än så här tänkte jag. Poff. Cykeln tvärstannade och vi flög som vantar och landade tillsammans med den bastanta dam vi kört på. Jävlar nu blir det utskällning tänkte jag och kände hur jag nästan pissa i byxan. En snabb värderande blick på kärringen. Sen lät jag dammarna brista och tårarna välla fram! Jag grät kompisen grät. Det var ett skådespel värdigt dom stora scenerna! Den chockade damen frågade om vi gjort oss illa. Snyftande och hulkande fick hon till svar att vi nog skulle klara oss hem!
Varför ser vi inte mer spontan kreativa reaktioner i samhället idag? Varför ta på sig skulden när man kan ge den till någon annan? Gör som barnen -använd fantasin!
Senaste Kommentarer: