Plötsligt ska vi två bli tre.
För fem månader sedan fick vi reda på att vår tillvaro skulle komma att förändras. Graviditetstestet visade två streck och det blivande föräldraskapet var ett faktum.
AAAAAAAAAAAHHHHHHHHH!
De upplevelser och tankar jag kommer att skriva om, kommer förmodligen varken att vara häpnadsväckande eller skilja sig från vad andra blivande mammor beskriver. Men ni som läser en text skriven av PREGGOMORSAN, är antagligen på ett eller annat sätt nyfikna iallafall.
Det tog några veckor att smälta beskedet och förlika mig med tanken på att jag inom en relativt snar framtid kommer att vara någons mamma. Dock har jag från första stund känt en nästintill euforisk lycka. Samtidigt har jag börjat fundera intensivt över mycket. Allt ifrån vilken sorts förälder jag vill vara, hur framtiden kommer att bli, till hur försäkringskassans regler är utformade. Jag kommer att älska förbehållslöst, jag kommer att behöva trösta, svara på svåra frågor, läsa läxor, hämta hem en full tonåring, bli lämnad när hon/han flyttar hemifrån..Det finns ingen ångerrätt på att bli förälder, när man betämt sig för att få barnet är man förälder resten av livet.
Under den andra och tredje månaden av graviditeten mådde jag illa dygnet runt i princip, när det gick över började jag känna hur kroppen började förändras. Magen började växa, brösten också(till min kära pojkväns stora glädje), humöret skiftade.. Tiden därifrån fram tills nu har varit en dans på rosor och jag har mått hur bra som helst. I min ungdomliga naivitet trodde jag att att min unga starka kropp inte skulle påverkas så mycket negativt. Jag trodde att det där med lågt järnvärde, foglossning, svullna leder, trötthet och ryggont var något äldre blivande mammor fick. Nu är jag motbevisad:)
Ingenting av det där är jobbigt när jag tänker på vad det leder till-
att vi snart ska få barn och bli tre!
0 Svar to “Vi ska bli en familj”