Justus talar om oskuld. Egentligen är ordet en motsägelse i sig självt. Hur kan man förlora något man inte har? Den här historien handlar i alla fall om den gången jag fick behålla något jag inte hade, oskulden således.

Dom flesta unga vill bli av med den så snabbt det någonsin går. Det kan handlar om bekräftelse eller att skilja sig från barndomen, man vill höra till den mogna vuxenvärlden. Somliga bryr sig inte om med vem det blir. Utan bara att det blir.

Jag ska berätta om den gången jag nästan blev av med oskulden. Den här händelsen utspelar sig någon gång mellan det första och andra Barndomsminnet. Vid den åldern man för första gången fyller tvåsiffrigt.

Nåväl där står alltså jag, och som sig bör vi sådana här tillfällen, befinner sig också en ung flicka (om man är heterosexuell) i min närhet. Vi leker leken ”spring allt vad du kan och kasta dig med skrevet före mot ett fast föremål”. Har ni provat det någon gång? En skönt pirrande känsla sprider sig i den erogena zonen. Har du varit i puberteten avråder jag dig å det starkaste från att prova själv. Som du säkert förstår kan det få tråkiga konsekvenser, förutom obeskrivlig smärta då!

Vi turades om, gång på gång kastade vi oss mot den stora tunnan. Känslan var obeskrivlig när pungen plattades ut till intet mot den hårda plasten. Vi blev väldigt varma av allt springande, palta efter palta föll från våra kroppar. Slutligen stod vi nakna inför varandra, så som gud skapade man och kvinna.

Hon tittade mig i ögonen och frågade -”om du vill får du stoppa in den” Jag svalde och tittade på min bror som var med och lekte. Sen tänkte jag på mamma och pappa. Sen tänkte jag instinktivt, så som barn ofta gör. Att det här är nog ingen god idé. Vi tog på oss kläderna igen. Här slutar det barndomsminnet.

Det var gången jag nästan blev av med oskulden. Det skulle dröja många år än innan det verkligen skedde. Men det är en annan historia som jag helst behåller för mig själv! och du bror. Du behöver inte kommentera detta. Ok?

0 people like this post.

Like