Inlägget kommer bli lite långt och innehåller en och annan bild, för att ni ska stå ut så vill jag bjuda er på möjligheten att läsa till ett soundtrack. Låten har snurrat både en och två gånger sen jag landade i landet utan ozonlager, landet där hockeyfrippan lever, landet där hybridbilen är lika sällsynt som ett semester-badminton-set på Svalbards Forskningsinstitut. Nåväl, här får ni
Otis Redding – The dock of the bay
Utsikten från min nuvarande veranda.. visst ser det vackert ut, gemytligt, perfekt, underbart… Då ska jag berätta något för er, i huset bor fyra styck överviktiga engelska bruttor, tre stycken söndersupna irländare, en oljerigs-instruments-ingenjör + en bombad australiensare. När man kliver in i huset kryper en känsla tätt inpå.. Känslan av att vara mitt i en inspelning av IBIZA OCENSURERAT! Fucking hell alltså, det här huset är som ett jävla bombnedslag av slitna personligheter som införlivar varenda gnutta fördom man har mot britter som sökt sig till värmen. Min säng är självklart placerad under en trappa som leder till brudarnas rum… det betydera att jag får höra brrrrr, brrrrr, brrrrr när dom springer upp och ned hela jävla natten, plus att jag har tvingats lyssna på två samlag. Living la vida low life..! (imorgon flyttar jag till campushousing).
En vanlig dag på jobbet vettu, klättra lite och sen äre pannkaka! När man är gammal klättrare så är det väldigt svårt att hålla sig ifrån träd och annat klättervänligt när ruset når skallen. Resultatet av dom små äventyren är för det mesta ordentligt skitiga händer och ett och annat sönderrivet plagg. På min födelsedag så fyllde jag händerna med ett hundratal hepatitsmittade stickor (tänkte jag då). Jag fick stå halva natten med pinsett och nål. Dagens läxa, klättra inte i träd barn, det är inte så kul som det ser ut. Fast fan, om jag ska vara ärlig så var det värt det, nu har stickorna som blev kvar blivit ett med mig och vi lever i symbios.
Livet livet, nu sitter jag i min säng i det riktigt osköna Ibizahuset.. eller utsikten är bra, riktigt bra! Jag har kört lite revolution idag genom att stänga av deras DJ TIESTO (eller?) och köra rockenroll, blåa ögon och annat kärleks-svenskt. Nu ska jag nog packa min väska och gå ut i natten, kanske upp till Kings Park och knäcka en Foster..? Då brukar det se ut som bilden ovan, där önskar jag att ni var, i kingspark med mig och öl. Men först måste jag lägga min dator i väskan och gå fyra kvarter ner till campus för att få internet-access.. eller så väntar jag till imorgon, jag väntar nog till imorgon.
Välkommen till festen, med ett ibizahus under västen PEACE!
Det där Anton, det där låter som en alldeles utmärkt miljö för dig att vistas i ett tag.
Jag tror du mognar och kommer till många nya insikter. Med det inte sagt att du nu är omogen, men nya insikter kommer man alltid ett steg längre på vägen med.
Trots att vi ses ungefär lika ofta nu som när du är hemma så saknar jag dig. Visst blir bilden av hemma så mycket tydligare när man är borta, som LW säger? Vore intressant med en lista på vad som är tydligast..send it to me!
Puss!
btw, Torben kommer ALDRIG på fråga.
Vilket liv du lever. Men jag tycker att hela ibiza ocensurerat låter rätt kul. Annat än sommarstockholmsmornar längst vattnet typ. De verkar behöva lite rocknroll och blåa ögon – tror att det är bra för deras kropp och själ…
Hoppas du har det bra hursom! Kram
Blir snabbt orolig över hepatitsprutan som du aldrig tog, du går väl och tar den, mamma betalar!