Fokus på de senaste årens miljödebatt är plötsligt förflyttat från kärnkraft, till att helt och hållet uppslukas av klimatkrisen. Jag litar mindre på människor än på naturen. Som värsta konsekvens av växthuseffekten får vi naturkatastrofer, som säkerligen är fruktansvärda men relativt sett mycket tillfälliga. Även förändringar av ekosystem påverkar floder och regnperioder vilket får med sig humanitära katastrofer, även på lång sikt. Men den skada kärnkraft kan göra är värre!
Så länge det finns människor som är beredda att gå i döden för sin sak, är kärnkraft en enorm risk. Att skydda nukleärt avfall från dessa är omöjligt, särskilt när man tänker på den tid som avfallet är radioaktivt. Det är naivt att tro att en regering kan skydda avfallet under hela sönderfallstiden. Den mänskliga faktorn går heller inte att negligera. Kärnkraftsolyckor är inte heller enbart en stats angelägenhet: konsekvenserna kan vara mer förödande för andra stater, vilket gör det till en världslig fråga.
Vi får hoppas att inte kärnkraftsmotståndet växer i väst för att det finns en större rädsla för kärnkraftsolyckor än mot naturkatastrofer, utan för att motståndet får sin grund ur den risk kärnkraft verkligen är. I flera riktningar bör man gå. Den viktigaste är att minska elkonsumtionen något oerhört delvis genom att beskatta alla ”smutsiga” energikällor hårdare och att på så sätt ur ekonomisk vinning forcera fram förnyelsebar energi. Marknadsekonomin kommer nog att skakas rejält och tvingas ändra sig, förhoppningsvis till det bättre och utan att inskränka friheten. Det är ju i en felaktig tillväxt som grundfelet verkligen ligger.
Pest eller kolera? Det är frågan.
bra resonerat! du skriver bra och argumenterar rationellt och rätt. vasst!