Svimningarna som jag fått dras med i över en veckas tid fick sin förklaring i måndags.
Jag kände att det inte bara kunde vara vanlig trötthet och hormonobalans som fick mig att känna mig så oberäkneligt yr och vimsig, så jag ringde barnmorskan och fick en akuttid. När jag svag och med sprängande huvudvärk damp ned i barnmorskans bekväma besöksstol och hon med mjuk röst frågade hur jag egentligen kände mig, kände jag hur tårarna brände innanför ögonlocken. Jag beskrev hur jag känt mig den senaste tiden och såg hur hennes ögonbryn höjdes i en bekymrad min för varje symtom jag beskrev. Hon bad mig lägga mig ned på britsen, tog blodprov och testade blodtrycket. Fick också lämna urinprov. Det visade sig att mitt järnvärde hade sjunkit avsevärt sedan förra månaden, trots att jag sedan dess ätit järntabletter då det redan vid förra undersökningen låg i underkant. Och eftersom järnet hjälper till att syresätta kroppen så innebär brist på järn att kroppen inte får tillräckligt med syre. Och alla vet ju hur man kan känna sig med för lite syretillgång.
Barnmorskan sjukskrev mig på en gång, fick inte ens gå tillbaka till jobbet utan blev beordrad att gå hem och lägga mig. Påvägen hem skulle jag gå förbi vårdcentralen och lämna fler blodprov, hon ville utesluta att jag lider av blodbrist. Så för första gången i livet är jag nu sjukskriven en tid framöver tills de utrett och behandlat mig. Jag ska få järninjektioner och om det visar sig att jag har blodbrist måste de även göra någon sorts blodtransfusion..
Nämensåatte, det känns fint..
Den här veckan har jag ägnat åt att vila, läsa böcker, gå små promenader, fika med vänner och vilat ännu mer. Tråkigt och skönt. Jag försöker att inte ha skuldkänslor för att jag inte jobbar eller känna mig klen och mesig. Det är som det är, jag måste ta hand om mig själv och tänka på barnet. Barnet har i och för sig varit mer aktivt i magen än någonsin, så det är jag inte orolig för än så länge, och det betyder allra mest.
0 Svar to “Järn-syre-blod”