Månatligt arkiv för februari, 2009

Studentens glada dagar

Studentlivet. Ska det vara något? Bortskämd med pengar från Csn och ständigt ledig. Sportlov, påsklov, sommarlov, mera lov och ännu mera bidrag! Skäms du som gnäller över det hårda studentlivet. Skaffa dig ett jobb och lär från livets hårda skola! Sitta där i någon föreläsningssal och lyssna med ett halvt öra, med resten av uppmärksamheten riktad mot något sött, som sitter strax bredvid. Vad är det för ett liv? Är det en respektabel sysselsättning? Alkoholisterna som pantar burkar gör mer nytta för samhället! Tacksamma ska vi vara.

Ni, jag och alla andra vitmössade fåntrattar som tar sig själva på för stort allvar.

Kim Jong-il DEL TRE.

Vi på kimpa-redaktionen har haft lite pappaledigt och har därför inte haft möjlighet att leverera. Nu är hela redaktionen tillbaka och avslöjandet av världens underligaste man kan fortsätta. Vi har fått en hel del frågor – vart semestrar kimpa? vilka tv-program tittar kimpa på? vad har kimpa för bil? har han automat eller manuell växellåda? är han vass på rappakalja? vad langar han för poäng på singstar? mac eller pc? Här har ni svaren på allt ni undrat om The Kimp.

Semester – Jag vet inte om ni förstår hur slutet nordkorea är, men han föddes i ryssland, så jag antar att vi får säga att det är hans favoritland, åtminstone mest besökta. Han ringde precis och sa att han var i Bulgarien 2005, men han tyckte inte om det, “för tindrande och glättigt” enligt honom själv.

Tv-program – kimp är som ni vet i grunden en filmfantast, men om han känner sig lite kluven vad gäller filmval så kan det lätt bli så att han hamnar framför ‘bonde söker fru’ eller varför inte kulturmagasinet Kobra.

Kimpas bil – som ni vet så har kimpa under hela sin ungdom kört fullt ut på platåskor, detta har gjort att han aldrig riktigt tagit kortet. han fick onda ögat av körskoleläraren och sen den dagen har han, som han säger själv – “varit lite skygg för bilar och körning”. För kimp är det moped som gäller, han har en Push Dakota.

Auto/Manuell – Puch Dakotan har fyra växlar men kimp vet bara hur man lägger i första – nedåt alltså, så han kör på högvarv i 10km/h. Personalen på regeringen brukar kalla honom för “den lilla humlan”, för det låter som en surrande humla när kimpa svänger in på regeringskansliets grusgård.

Rappakalja – Kimp fick ordet “rävbenstalk” och valde att beskriva det som “något som går snabbt utan att vara stressad”, om det är bra eller dåligt kan ni väl bestämma själva. gränsen mellan geni och idiot är hårfin.

Singstar – Kimps röst är väldigt skör och ljus, den ligger alltid på bristningsgränsen. singstar-mickarna har inte tillräckligt frekvensomfång för att ta upp kimps ljudvågor. så huruvida han är tonsäker eller inte är fortfarande en hemlighet.

Mac/PC – Kimp har en Macbook Pro 17”.

Kim Jong il DEL TRE.

Läs även Kim Jong-il -  Del 1 och Del 2

Länge leve ungdomen!

Minns tillbaks när jag var i den underbara 18års åldern när vi på rasterna sprang ner och duschade, vi män tillsammans. Det var tider. Varför gjorde vi så? Minns också när vi män inte fick kramas i korridorerna för att vissa lärare tog illa vid sig. Varför gjorde dom det? Och jag tänker på dom gånger vi män utsatte oss för livsfara när vi gick ut i Södertälje. Varför gjorde vi det?

Hoppas du har det bra Anton. Har du det?

Jag väntar. Jag väntar. Jag väntar. oskuldsjävel. Ryk nu.

Dramatik i City of Stirling.

situationsjournalistik direkt från Perth

REX#4


Rex#4 from justus on Vimeo.

Sand i mina urtvättade briefs.

Inlägget kommer bli lite långt och innehåller en och annan bild, för att ni ska stå ut så vill jag bjuda er på möjligheten att läsa till ett soundtrack. Låten har snurrat både en och två gånger sen jag landade i landet utan ozonlager, landet där hockeyfrippan lever, landet där hybridbilen är lika sällsynt som ett semester-badminton-set på Svalbards Forskningsinstitut. Nåväl, här får ni
Otis Redding – The dock of the bay
Sand i mina urtvättade briefs.
Utsikten från min nuvarande veranda.. visst ser det vackert ut, gemytligt, perfekt, underbart…  Då ska jag berätta något för er, i huset bor fyra styck överviktiga engelska bruttor, tre stycken söndersupna irländare, en oljerigs-instruments-ingenjör + en bombad australiensare. När man kliver in i huset kryper en känsla tätt inpå.. Känslan av att vara mitt i en inspelning av IBIZA OCENSURERAT! Fucking hell alltså, det här huset är som ett jävla bombnedslag av slitna personligheter som införlivar varenda gnutta fördom man har mot britter som sökt sig till värmen. Min säng är självklart placerad under en trappa som leder till brudarnas rum… det betydera att jag får höra brrrrr, brrrrr, brrrrr när dom springer upp och ned hela jävla natten, plus att jag har tvingats lyssna på två samlag. Living la vida low life..! (imorgon flyttar jag till campushousing).
Sand i mina urtvättade briefs.
En vanlig dag på jobbet vettu, klättra lite och sen äre pannkaka! När man är gammal klättrare så är det väldigt svårt att hålla sig ifrån träd och annat klättervänligt när ruset når skallen. Resultatet av dom små äventyren är för det mesta ordentligt skitiga händer och ett och annat sönderrivet plagg. På min födelsedag så fyllde jag händerna med ett hundratal hepatitsmittade stickor (tänkte jag då). Jag fick stå halva natten med pinsett och nål. Dagens läxa, klättra inte i träd barn, det är inte så kul som det ser ut. Fast fan, om jag ska vara ärlig så var det värt det, nu har stickorna som blev kvar blivit ett med mig och vi lever i symbios.
Sand i mina urtvättade briefs.
Livet livet, nu sitter jag i min säng i det riktigt osköna Ibizahuset.. eller utsikten är bra, riktigt bra! Jag har kört lite revolution idag genom att stänga av deras DJ TIESTO (eller?) och köra rockenroll, blåa ögon och annat kärleks-svenskt. Nu ska jag nog packa min väska och gå ut i natten, kanske upp till Kings Park och knäcka en Foster..? Då brukar det se ut som bilden ovan, där önskar jag att ni var, i kingspark med mig och öl. Men först måste jag lägga min dator i väskan och gå fyra kvarter ner till campus för att få internet-access.. eller så väntar jag till imorgon, jag väntar nog till imorgon.

Välkommen till festen, med ett ibizahus under västen PEACE!

Heffaklump

Tänk dig en handikappad valross. Stor, tung, klumpig och oattraktiv- det är så jag har känt mig de senaste dagarna. 

Jag var och tränade igår, gick på mitt vanliga gympapass på Friskis o Svettis. Uppvärmningen flöt på ungefär som vanligt, jag joggade, hoppade lite och viftade med armarna. Kände mig riktigt pigg faktiskt.

Vid första styrkedelen var det dags för armhävningar, och det var nog här någonstans jag insåg att min kropp är inte riktigt som vanligt. Jag placerade händer och tår på det sätt jag alltid gör när jag gör armhävningar, varpå takten i musiken bjöd in mig att påbörja hävningarna. Armbågarna hade knappt hunnit böjas innan det tog stopp. Förvånad av motståndet sträckte jag på armarna igen och började om. Dunk, samma sak upprepades. Jag insåg till min bestörtning att magen faktiskt tog i golvet så fort jag spände kroppen och böjde armbågarna ytterst lite. Sit-upsen var också lite krångliga. Magmusklerna ligger inte riktigt om vanligt så belastningen blir en helt annan.

Tror att det är magmusklerna, eller avsaknade av dem som får mig att känna valrosskänslan. Att vända mig från den ena sidan till den andra i sängen, resa mig upp ur soffan, knyta skorna, allt kräver lite mer energi och tar lite längre tid än tidigare. Och det är knappt tre månader kvar, tre ytterligare månader att växa på. Kanske måste leta större bostad, be dem bygga en sådan här varuhiss hemma och på jobbet som jag kan fraktas i. Kan de göra om sista t-banevagnarna så att de blir större? Eller så kanske jag konsekvent borde ta tapporna, sova utomhus och promenera vart jag än ska. Då kanske jag inte sväller så mycket. 

Nämen, alltså det är en upplevelse det här med att vara gravid, verkligen.

En rekommendation

En av de starkaste böcker jag läst är Erich Fromms flykten från frihet. Han tar upp bland annat frågor om individen, när individen avgränsar sig från sin omvärld. När det plötsligt eller långsamt går upp för ett barn att hon är en egen enhet. Hon märker att hon har en annan vilja än t.ex. sin mor. Individen fostras i sammanhang, och är bunden till dem, beroende av dem. Hon är fast i konventioner och inte fri i Fromms bemärkelse. När hon inser att hon är en egen enhet får hon känslan av ensamhet, ett utanförskap. Hon ser inte hennes samhörighet med andra individer. Denna medvetenhet kan utvecklas i olika grad. Desto fler band som kapas desto större frihet får individen, men på bekostnad av känslan av samhörighet. En vidareutveckling av detta resonemang leder han senare till nazismens uppkomst, vilken spelade på flykten till gemenskap och sedan från frihet.

Det är en bok som jag inte rekommenderar att läsa, utan snarare att ta till sig.

Folk frågar

Förra veckan tyckte alla att magen var så liten och jag fick hela tiden svara på frågan om det verkligen var något barn på g.

Den här veckan har ” vad tjock du är, är du säker på att det inte är tvillingar?!” fullkomligt haglat över mig.

Många frågar också om det var planerat. Vad betyder svaret för den som ställer frågan?!

Den märkligaste frågan jag fått är ” ahaa..vem är pappan då? är det han du är ihop med nu eller?” Verkar jag ombytlig?

Barndomsminne#3

Justus talar om oskuld. Egentligen är ordet en motsägelse i sig självt. Hur kan man förlora något man inte har? Den här historien handlar i alla fall om den gången jag fick behålla något jag inte hade, oskulden således.

Dom flesta unga vill bli av med den så snabbt det någonsin går. Det kan handlar om bekräftelse eller att skilja sig från barndomen, man vill höra till den mogna vuxenvärlden. Somliga bryr sig inte om med vem det blir. Utan bara att det blir.

Jag ska berätta om den gången jag nästan blev av med oskulden. Den här händelsen utspelar sig någon gång mellan det första och andra Barndomsminnet. Vid den åldern man för första gången fyller tvåsiffrigt.

Nåväl där står alltså jag, och som sig bör vi sådana här tillfällen, befinner sig också en ung flicka (om man är heterosexuell) i min närhet. Vi leker leken ”spring allt vad du kan och kasta dig med skrevet före mot ett fast föremål”. Har ni provat det någon gång? En skönt pirrande känsla sprider sig i den erogena zonen. Har du varit i puberteten avråder jag dig å det starkaste från att prova själv. Som du säkert förstår kan det få tråkiga konsekvenser, förutom obeskrivlig smärta då!

Vi turades om, gång på gång kastade vi oss mot den stora tunnan. Känslan var obeskrivlig när pungen plattades ut till intet mot den hårda plasten. Vi blev väldigt varma av allt springande, palta efter palta föll från våra kroppar. Slutligen stod vi nakna inför varandra, så som gud skapade man och kvinna.

Hon tittade mig i ögonen och frågade -”om du vill får du stoppa in den” Jag svalde och tittade på min bror som var med och lekte. Sen tänkte jag på mamma och pappa. Sen tänkte jag instinktivt, så som barn ofta gör. Att det här är nog ingen god idé. Vi tog på oss kläderna igen. Här slutar det barndomsminnet.

Det var gången jag nästan blev av med oskulden. Det skulle dröja många år än innan det verkligen skedde. Men det är en annan historia som jag helst behåller för mig själv! och du bror. Du behöver inte kommentera detta. Ok?




Switch to our mobile site