Månatligt arkiv för mars, 2009

INDIEPOP

Indiepopen är död! Det säger somliga människor jag känner. Så långt är jag inte beredd att gå, men jag ska erkänna att inget får mig att somna så säkert som indiepop. Förstå mig rätt. Jag älskar indiepop, indiepop ger min vardag känslor och syfte!

Ibland har jag svårt att sova, det kan bero på att jag är hungrig, varm/kall, inte trött eller bara lite sexuellt frustrerad. Det där känner du såklart till, men om man ändå inte somnar trotts att allt känns rätt. ”Man bara ligger där och väntar” medan John blund lyser med sin frånvaro. Inte så kul brukar vara min vanliga reaktion,

men inte längre för jag har hittat ett nytt användningsområde för min älskade indiepop. Jag lyssnar på musiken i sängen, med öronsnäckor-snäckorna är nyckel! Det är helt tyst på natten inga störande ljud, ingen tv eller dator som tar fokus ifrån lyssnandet, bara du och musiken. Det här mina vänner, ger favoritmusiken nya dimensioner samtidigt som man somnar in som i en dröm om den vackraste efterfesten mänskligheten skådat!

I helgen fick jag kämpa för nöjes skull

  På fredagen hade jag och världens bästa kille planerat att träffas på Gondolen efter jobbet för att ta en drink och fira in helgen. Efter att ha sett fram emot det hela dagen och till och med bytt mina bekväma mjukiskläder mot en lite mer passande outfit, kom jag  dit en stund före honom. 

Glad att känna mig så pigg och fräsch tog jag hissen de elva våningarna upp till baren. Direkt när jag kom in slog dofter av parfymer och söta spritångor emot mig med en väldig kraft. Nåt jag som hör till en fredagseftermiddag i en bar och som vanligtvis förhöjer fredagshumöret. Trots det gick jag in, beställde varsin drink åt oss och inväntade honom medan medan känsan av att försöka hålla näsan över vattenytan var det enda jag kunde fokusera på.

Efter några minuter dök han upp, till ett sällskap som vid det här laget kämpade för att hålla nere det lilla av drinken jag fått i mig. Han fick skynda i sig sin drink och fem minuter senare satt vi på t-banan påväg hem. Jag mådde så himla illa, min kille som börja vänja sig, hade en påse till hands om en attack inte skulle gå att hindra. Vid centralen fick jag användning för påsen. Sen hoppade vi in i en taxi och åkte i ilfart den korta vägen hem. Klockan var halv sex när vi kom hem. Resten av kvällen tillbringade vi halvt sovande framför ”så ska det låta” i soffan.

 

På lördagen hade jag en tjejmiddag tidigt på kvällen på agendan, följt av en fest hemma hos en gammal kompis. Jag hade sett fram emot den här kvällen också och var optimistiskt inställd på att den skulle gå som på räls. Klockan halv tio var jag så trött och lämnade mina fnittrande, hett diskuterande och småfulla väninnor och åkte hem. Den andra festen var inte att tänka på.

 

På söndagen skulle jag på en sedan länge inbokad konsert med en kompis. Något jag sett fram emot länge.

Allt kändes asjobbigt.

Istället för att göra mig redo att gå och sova vid halv nio tiden klädde jag på mig, lämnade min trygga famn hemma och gick ned för att ta mig kommunalt in till stan. Jag hade glömt bort att det var helgtrafik och fick sitta och vänta på tåget i tjugo minuter. Någon idiot tände en cigarett inne i väntsalen innan han gick ut för att röka den vilket skapade en fruktansvärt obehaglig luft därinne.

På tunnelbanan lyckades jag tima in en nedspydd (inte av mig) vagn i vilken jag fick uthärda två stationer.

Väl framme på Debaser var det som tur var ingen vidare kö men därinne var musiken, människorna, sorlet och dofterna väldigt påträngande. Vad fan hade jag väntat mig?!

Fick  en snäll vakts godkännande om det var okej att jag tog en stol med ryggstöd och satte mig längst bak i lokalen. Där satt jag tillslut riktigt bekvämt med öronproppar i öronen och ett glas vatten i handen och njöt av Joshua Radin!:)

Ska nog hålla mig till lite lugnare helgaktiviteter framöver.

ps. alkoholfria drinkar för mig såklart.

J.K Rowling antisemitist?

Som alla vet så arbetar J.K Rowling med stereotyper, dessa konstanta stereotyper… The big boss är en reslig vit man, den lilla riddaren är en vit liten unge, den rödhåriga killen är sidekick,  en tjej för att vara politiskt korrekt, en färgad kille här och där för att visa på etniskt mångfalld osv. listan är lång.  Men! säger ni då, och undrar vart judarna är. Bra fråga säger jag.. Dom har hon nämligen tryckt in i Gringotts bank, bank-judar med krokig näsa och känsla för pengar. Fy fan säger jag, fy fan för att använda stereotyper.
J.K Rowling antisemitist?
(Mina bästa vänner är judar, så jag tar avstånd från allt vad antisemitism heter. PS. dom ser ut som vättarna på gringotts.)

Rex#10


Rex#10 from justus on Vimeo.

Fuck you! This is the way I am


Det är inte alla som klarar av det jag gör from justus on Vimeo.

Jag är bara 24år men redan upplevt det ni aldrig kommer uppleva. Har smakat på livet. Det sista fick jag till tycker jag. Det där med livet.

Efterlyses!

Är det någon som har en politisk ideologi liggandes på hyllan? Jag har redan provat de två populäraste (marknadsekonomin och socialismen) men söker nu en ny till samlingen. Jag behöver även en giljotin inför den obligatoriska revolution jag är ålagd att ta i tu med inför den nya ideologins tillkomst. Hör gärna av Er omgående!

Hjärtattack! – framgång?

McDonalds CEO, Jim Cantalupo. Enron CEO, Ken Lay. Apple CEO, Steve Jobs. Dick Cheney, Larry King, David Letterman, Bill Clinton – Listan fortsätter i oändlighet.

Här ser vi alltså ett axplock av kända personer som dött av hjärtattack eller opererats för dåligt hjärta. Jag blundar inte för att även ‘the average joe’ dör av hjärtattack, men det hör inte hit, jag vill påvisa framgångens baksida.

Ska du nå framgång, vill du bli stor, skapar du affärsmöjligheter, ska du ge människor det där lilla extra, då får du fan se till att jobba hjärtat ur dig. Om sanningen var att alla som jobbar skiten ur sig gör det för sin omgivning, för tittarna, för människorna anställda på företaget då hade jag kunnat köpa deras hjärtkollaps, en vacker uppoffring för att skapa något bättre. Men, vi får nog inse att dom flesta som jobbar för mycket och för hårt gör det för att förverkliga sig själva, för att hävda sig, göra karriär, tjäna pengar, vinna, segra, fly från verkligheten. (även om vi inte får glömma dom som faktiskt gör det för männskligheten).

Ja, jag vill väl bara slutligen säga till alla er som jobbar livet ur er för egen del.. slappna av, vi gillar er som ni är, vi kommer inte bli imponerade när ni kollapsar av ett brustet hjärta, vi kommer bli ledsna och sakna dom stunder då ni slappnade av, det är de vi kommer minnas.

Förlåt för det här slarvigt ogenomtänkta inlägget, men jag började tänka på karriärer och insåg att jag nog måste jobba mig till en hjärtattack för att komma dit jag vill, det var en underlig insikt.
Hjärtattack!   framgång?

Martin Sorrell, CEO – WPP

Om Kim Jong-il kan dansa? Ja, det är väl bara att titta.

”Jag är väl inget proffs… men jag tycker det är roligt” – Kim Jong-il, 2006, Nord Korea.

Läs även Kim Jong-il -  Del 1  Del 2  Del 3

Lyan tar form

Lyan tar form
Golvet var ju så jävla slitet så jag fick bona hela skiten.

Lyan tar form
Sen fick jag laga en stol jag köpt på secondhand.

Lyan tar form
Jag gillar köket som det är.

Lyan tar form
Hejdå kära pojkrum.

Orolig

Snart är det dags. Justus, mannen som av många kallas världens sötaste kille, ska nu flytta hemifrån. Han flyttar från sin säkra plats här i livet ut i världen utan ngn som helst säkerhet.

Nog talat om det. Jag har blivit orolig, jävligt orolig har jag blivit…över mamma. Jag måste alltid veta när hon ska komma hem från jobbet, vilken tid cirka. Kommer hon inte hem uttalad tid blir jag orolig, jävligt orolig. Så det är dags nu, tiden är inne att jag ska bo för mig själv så jag slipper oroa mig över tanten.

Det blev 24 år i skyddat boenden, eran är slut nu. Hej Då!




Switch to our mobile site