Att gå från jobbet till t-banan varje kväll har blivit ett nöje utan dess like. Jag iakttar folk lite i skymundan. Jag står där i bakgrunden, hör och ser allt. Ett sant nöje! Bara för att nämna ngt så var det ett riktigt ”kalas” igår. En man var så full att han knappt kunde gå hans kompis var halvnykter och irriterad. Båda bar på svarta plastsäckar och pratade eller skrek på vild gotländska. Jag tänkte för mig själv, att det här kommer inte gå vägen. Jag lämnade dom för att slutligen sitta i samma vagn som två äldre män, kanske i 60-65års ålder, som såg ut som två tomtar med sin öl i handen och ett ovårdat skägg. Då blev jag lite rädd, satte mig i bakgrunden, men såg till att inte missa ett ord herrarna sa till varandra. Fantastiskt!
Känner igen detta… det är nog något av det roligaste som finns.
Mina vänner tycker dock att jag är sjuk som njuter av detta,
men det är skönt att höra att nån är lika sjuk som mig.
Man kunde nog nästan ana att den skulle vara du:-)
Peace!