På fredagen hade jag och världens bästa kille planerat att träffas på Gondolen efter jobbet för att ta en drink och fira in helgen. Efter att ha sett fram emot det hela dagen och till och med bytt mina bekväma mjukiskläder mot en lite mer passande outfit, kom jag  dit en stund före honom. 

Glad att känna mig så pigg och fräsch tog jag hissen de elva våningarna upp till baren. Direkt när jag kom in slog dofter av parfymer och söta spritångor emot mig med en väldig kraft. Nåt jag som hör till en fredagseftermiddag i en bar och som vanligtvis förhöjer fredagshumöret. Trots det gick jag in, beställde varsin drink åt oss och inväntade honom medan medan känsan av att försöka hålla näsan över vattenytan var det enda jag kunde fokusera på.

Efter några minuter dök han upp, till ett sällskap som vid det här laget kämpade för att hålla nere det lilla av drinken jag fått i mig. Han fick skynda i sig sin drink och fem minuter senare satt vi på t-banan påväg hem. Jag mådde så himla illa, min kille som börja vänja sig, hade en påse till hands om en attack inte skulle gå att hindra. Vid centralen fick jag användning för påsen. Sen hoppade vi in i en taxi och åkte i ilfart den korta vägen hem. Klockan var halv sex när vi kom hem. Resten av kvällen tillbringade vi halvt sovande framför ”så ska det låta” i soffan.

På lördagen hade jag en tjejmiddag tidigt på kvällen på agendan, följt av en fest hemma hos en gammal kompis. Jag hade sett fram emot den här kvällen också och var optimistiskt inställd på att den skulle gå som på räls. Klockan halv tio var jag så trött och lämnade mina fnittrande, hett diskuterande och småfulla väninnor och åkte hem. Den andra festen var inte att tänka på.

På söndagen skulle jag på en sedan länge inbokad konsert med en kompis. Något jag sett fram emot länge.

Allt kändes asjobbigt.

Istället för att göra mig redo att gå och sova vid halv nio tiden klädde jag på mig, lämnade min trygga famn hemma och gick ned för att ta mig kommunalt in till stan. Jag hade glömt bort att det var helgtrafik och fick sitta och vänta på tåget i tjugo minuter. Någon idiot tände en cigarett inne i väntsalen innan han gick ut för att röka den vilket skapade en fruktansvärt obehaglig luft därinne.

På tunnelbanan lyckades jag tima in en nedspydd (inte av mig) vagn i vilken jag fick uthärda två stationer.

Väl framme på Debaser var det som tur var ingen vidare kö men därinne var musiken, människorna, sorlet och dofterna väldigt påträngande. Vad fan hade jag väntat mig?!

Fick  en snäll vakts godkännande om det var okej att jag tog en stol med ryggstöd och satte mig längst bak i lokalen. Där satt jag tillslut riktigt bekvämt med öronproppar i öronen och ett glas vatten i handen och njöt av Joshua Radin!:)

Ska nog hålla mig till lite lugnare helgaktiviteter framöver.

ps. alkoholfria drinkar för mig såklart.

0 people like this post.

Like