Jakob klubbade igenom inlägget: måndag 18 maj, 2009 uret stod på: 20:570 Comments
Igår var det fest på firman. Jag träffade en underbar tjej hon var 16 och skrattade hela tiden. Jag räknade efter, hon var sju år yngre en mig. Jag undrade vad hennes mamma skulle säga? Jag vågade inte veta, istället åt jag vildsvins kebab och dansade till eurodisco från nittiotalet tills det smakade blod i munnen och blev svart för ögat.
Jag somna hos en kille men jag vaknade hos hans tjej. Dom är söta båda två men sötast är barnet. Vi läste bok, lekte med häst och pratade om sommar och om syster som snart har bror.
Jag vill också ha. Undrar vart jag hittar ett sånt barn? Kanske kan jag skriva till tidningen, dom kan nog hitta en kvinna som kan ge mig ett barn som blivit över. Annars kan jag kanske hitta ett barn som har en kvinna som blivit över
Justus klubbade igenom inlägget: söndag 17 maj, 2009 uret stod på: 22:551 Comment
Veckan som kommer, kommer bli magisk. PREGGOMORSAN kommer bara att vara morsa när veckan är slut. Vi kommer att producera mer än vanligt. Plus att vi kommer hänga på en väg hela veckan i Gallerian. Pappa skulle vara stolt om han kunde surfa.
Nu kommer ett litet smakprov på min nästa teknade kortfilm om Kenny. Här är ledmotivet:Kenny
Cecilia klubbade igenom inlägget: lördag 16 maj, 2009 uret stod på: 15:482 Comments
Så är den plötsligt imorn. Norges nationaldag! Imorn är också det beräknade datum Frankie eller Elise ska komma ut.
Det är en helt sjuk obeskrivlig känsla att vara knalla omkring här och göra roliga lördagssaker, och inte veta om allt sätter igång om två timmar eller två veckor. Imorgon kväll sitter jag kanske med en son eller dotter i famnen.
Justus säger att den kommer ut imorn bitti kl 9, hoppas att han har rätt.
Jakob klubbade igenom inlägget: torsdag 14 maj, 2009 uret stod på: 12:132 Comments
Idag har jag äntligen fått iväg ansökan till en fotoutbildning. Inte en dag för tidigt, alltså det var idag som var sista dagen kan man säga.
Jusus är i Boston, förhoppningsvis hittar han på något roligt till bloggen! Love löser imaginära tal. Anton vet knappt själv vad han gör och Preggomorsan Kan ligga på bb?
Själv borde jag plugga för snart är det avslutnings tentor. I morgon åker jag till karlarnas maskulina substitut nr 1 nämligen ”maskin expo” som är sveriges största maskin mässa. Där blir det korv äta och däckssparka på hög nivå.
Jakob klubbade igenom inlägget: söndag 10 maj, 2009 uret stod på: 14:506 Comments
Kicka igång låten medans du läser
Eremit, av grek.eremos ‘ensam’, eller eremia ‘öken’, är en person som frivilligt isolerar sig, vanligtvis av religiösa skäl. De bor ofta i grottor, skogar eller öknar, men även i kloster. *wiki
Jag tycker beskrivningen ovan stämmer ganska bra, åtminstonde det där om frivillighet och skogar. Den här historien utspelar sig hösten 2004 alltså det år jag la studentmössan på hyllan. Ledigheten som följde var bekymmerslös, Sol, bad och semester.
Sen kom augusti och jag fick jobb, tack Tomas. Jag har aldrig varit duktigt på att höra av mig eller att hitta på saker med vänner. Så länge jag gick i skolan gick det liksom automatiskt, där sågs man vare sig man ville eller inte.
Jag börjar som sagt jobba och går in helhjärtat för att platsa i företaget, Vilket jag också gör. Det går bra för mig jag får mer ansvar och förtroende jag inser att jag har chans att avancera. Jag ökar mina ansträngningar ytterligare och för att orka med full fart och fokus, dagarna blir inrutade i ”äta jobba sova och slutligen dö” schema.
Så kom hösten. En kväll sitter jag i min säng och tänker. ”Konstigt jag känner mig tom på något vis”. Det går inte att ta på känslan men den finns där. Jobbet trivs jag med och mina föräldrar är lika bra som vanligt. helt plötsligt inser jag vad som är fel-JAG HAR INGA VÄNNER.
När insikten till fullo gått upp för mig lägger jag mig ner på huvudkudden och gråter tyst. Jag känner ingen panik men sorgen är överväldigande. Jag har aldrig känt mig så ensam och jag hoppas jag aldrig någonsin ska behöva uppleva det igen!
Botten och vändpunkten kom nästan samtidigt. Efter den dagen har jag insett vikten av vänner. För dom flesta är den självklart -för mig behövdes det ett uppvaknande.
Jakob klubbade igenom inlägget: fredag 8 maj, 2009 uret stod på: 00:150 Comments
Människan är en överlevare, en anpassare och ofattbart stark när det krävs. Det finns människor som har det fruktansvärt svårt, som lever i total avsaknad av allt vi ser som självklart för att leva.
Det går att överleva det mesta, det bevisar miljontals människor varje dag. Vår förmåga att anpassa oss är oändlig, samtidigt är den vår största fiende.
Jag ser på mig själv. I ärlighetens namn lever jag ett lätt och bekymmerslöst liv. Motgångarna är små och hanterbara. Man borde vara tacksam!
Men det är jag inte. Det är istället så att jag anpassar mig. I brist på problem skapar jag egna, små spöken som ständigt ser till att det råder balans mellan gott och ont, att jag inte mår för bra och inte för dåligt.
Jag tror att vi i norden har dom i särklass enklaste liven att leva. Samtidigt har vi den högsta självmords statistiken i världen. Hur kan det komma sig? Är det kanske så att vi är anpassade för ett hårdare liv, och att vi inte mår bra av ett liv i lättja och ständig jakt på nya nöjen?
Senaste Kommentarer: