Två av mina närmaste vänner är 20 cm längre än mig. Tim är en av dom. Vi var grabbarna som lämnade järna för att söka lyckan i stan. Jag bodde hos en gammal sjuksköterska på Gotlandsgatan. Hon rökte under fläkten och hennes alldeles för gamla dotter kom ofta på besök och langade snuskiga kommentarer mot mig. Tim hade det trevligare hos farsan sin på Bondegatan, även om det även där stundtals övergick i kaos.
Tim har en farbror, han heter Mats och är basist i Bob Hund. Vi var 16 år, bodde på söder och kunde väl inte annat än att våldsälska det bandet. Mats var vårt trumfkort, vår biljett in i musikvärlden. Vi hade högt flygande planer om hur vi skulle åka med på turné som roddare, en dag vara förband, vi skulle bli så jävla bra. En helg skulle Bob H spela i Göteborg, Mats fixade konsertbiljetter, vi fixade tågbiljetter. På tåget ner kom vi på den totalt värdelösa idéen att Mats borde fixa Bob Hund tishor till oss. Vi satte igång någon form av SMS attack, vi skulle ha varsin t-shirt, så var det bara. Självklart så var inte t-shirts något som Mats kunde bestämma över, så utan löfte om något till överkroppen så klev vi in i konsertlokalen. Skön som han är så tog Mats hjärtligt emot oss, vi gick in bakom scenen, presenterades för bandet osv. Efter ett tag så började vi känna något. Vad var det vi kände? Jo, det ska jag berätta. Det var känslan av att ett helt rockband som utsetts till Sveriges mäktigaste live-band sitter och tänker ”kan inte snorungarna gå så vi kan supa satan innan det är dags för scenen?” Egentligen är det nog en överdrift, något som jag och Tim konstruerat i efterhand för att kunna skratta åt hur små och löjliga vi var. Men t-shirt tjatet var helt klart inte ok, så vi förtjänar att känna oss lite osköna.
In alles så blev det en jävligt bra spelning. Efteråt hamnade vi genomblöta av svett på donken. En tjackpundare stötte på tim medan vi såg fyra väktare batonga sönder två rivaliserande taxi-gäng under stridsropet ”UNDAN.” Jag har aldrig sovit så gott på ett tåg som den morgonen.



0 Svar to “Schyrra.. en tisha?”