Året var 2005. Jag och Oscar satt i mitt studentrum på ett ruttet internat i en skitig stad. Windows Media Player, som jag använde på den tiden, spelade Hurricane Gilbert med Håkan. På mitt golv låg en gammal pizzakartong, en TROPICANA från Findus eller annat skitbolag. Vi slet tag i gitarrerna och i ett långt skrattanfall så skrev vi om Hurricane Gilbert till låten om Tropicane. Vår mest lyckade omskrivning får väl bli ”först skratten, sen dom där tårarna” – ”först skratten, sen dom där tååårna.” och klassikern ”nu är det lika långt från stjärnorna som stjärnorna till dig” – ”nu är det lika långt från stjärtarna som stjärtarna till dig.” Hysteriskt roligt? njaaa.. för mig och Oscar kommer det nog alltid vara guld, men för er andra kan jag förstå att genialiteten lyser med sin frånvaro.
Nåväl, vi ville fira bravaden. 12 timmar senare vaknade vi nakna. Rummet pyrde av lime+salt+vodka. Det var fredag morgon och skola kändes helt fel. Vi bokade två biljetter till köpenhamn, köpte svindyra öl i Nyhamn, beställde saker vi inte riktigt vet och sen for vi tillbaka till skitstaden. Vi tröttnade snabbt och pengarna var slut, men vi hoppade på ett nytt tåg mot Sthlm. Popaganda hade gått av stapeln och det sög i våra musikhjärtan. Efter en timme i konduktörsrummet blev vi först hotade med polis och sen avkastade i Nässjö, två stationer från Växjö. Med lite flax hamnade vi i Jönköping, där var det parkfestival och vi spenderade åtskilliga tior på korv innan bussen mot Sthlm avgick. Som ett Labero-trick hamnade vi så 05:45 på Sthlm Central, utan tak över huvudet förstås. I Observatorielunden somnade vi på en gräsmatta och några timmar senare väcktes vi av solen. Det var dags för öl + musik i ett reng/soligt Stockholm, vi längtade aldrig tillbaka till Växjö.
Såå… har någon sett till Tropicane?
Senaste Kommentarer: