Nu är vi inte dom som jämför oss med Jesus. Men samtidigt, hur tufft är det att återuppstå efter bara några få dagar? Alltså kan det nog dröja betydligt längre innan FF återuppstår.

Men när vi gör det, gör vi det med besked! Vi kommer ladda med tankar och ideer för den dagen FF återvänder skakar marken under blogg-Sveriges fötter.

0 people like this post.

Like 

Föräldrahemmet finns dock förhoppningsvis kvar för alltid. Jag hoppas att även andra saker man älskar finns kvar för alltid.

2 people like this post.

Like 

Jag minns speciellt en dag på mitt gamla dagis stjärnflocka. Jag minns att jag står vid ett fönster som vetter i riktning mot mitt hem. Jag minns också att jag gråter, jag gråter för att jag saknar min mamma.

Dagen är ännu bara förmiddag men redan vill jag hem. Jag var bara ett barn, men redan vid tidig ålder var min hjärna väl utvecklad. Jag förstog att en promenad på 6 km nog var för långt för mina taniga femårsben.

Jag gråter inte för jag saknar min familj. Jag gråter för att jag inte har makten och möjligheten att träffa dom när ja vill. Att glömma sina rötter är att förlora sig själv-glöm aldrig det gott folk!

5 people like this post.

Like 

Båda erfarenheterna gjorde ont. Den ena i halsen, den andra i hjärtat.

4 people like this post.

Like 

All I ever wanted
All I ever needed
Is here in my arms
Words are very unnecessary
They can only do harm

hand i min hand. Tår i mina ögon.
Lycka i mitt hjärta. Glädje i min kropp.

Aldrig tidigare har jag känt så mycket.

För all framtid sparat i mitt minne.

Lite här och lite där.

3 people like this post.

Like 

Men redan ett ögonblick senare insåg jag vilken sjuk syn på människovärde ett sådant ställningstagande innebär. Jag skäms och inser att jag nog får fundera lite längre innan jag önskar livet ur någon!

3 people like this post.

Like 

Där ligger jag alltså i fosterställning och koncentrerar mina sista krafter på att hålla hjärta och lungor igång. Allt annat känns överambitiöst.  Så i detta stilla hån från övermakten tar jag kontrollen över mina tankar. Det gäller att vända på argument- nu är jag inte trött längre, jag tycker bara det är jätte skönt att vila hela kvällen. Att vila är en lyx alla inte har råd att kosta på sig!

0 people like this post.

Like 

Jag kanske ska göra ett förtydligande, jag trivs verkligen hemma hos mamma o pappa. Jag har en hel våning för mig själv, mamma tvättar min tvätt och lagar min mat, jag har tillgång till garage där jag kan fixa med mina motorcyklar. Jag kan Bada i sjön eller promenera i vår egen skog. Jag har det helt enkelt för bra.

Men så, där i köket i min brors nya lägenhet inser jag att det här är inte  bra. Det är helt enkelt dax att flytta. Ņtminstone innan jag fyller 30!

1 people like this post.

Like 

Slutligen slår jag eld i pipan, drar ett par bloss och hugger in på en stor sjuhelvetes stenhög så att gnistor yr om dom specialhärdade skoptänderna. Möjligt är också att jag utbrister ”I am the greatest ” i en stund av högmod. Det kan vara världens ballaste jobb!

0 people like this post.

Like 

Och sen fota jag en blomjävel som ingentligen var gul men jag tabba mig som vanligt med kameran!

Att publicera egna bilder på bloggen är lågt, jävligt lågt. Nu kan nivån bara bli högre. Hepp!

0 people like this post.

Like 

Den bäcken väcker minnen till liv, jag var ofta där som barn och lekte ”bygga dammar” leken. Det var fina minnen. Minnen jag inte minns att jag minns. Det finns många sådana minnen, minnen som finns där i en skum gränd bland dom vanliga tankarnas kaos.

Ibland är man ledsen bara av den anledningen att det inte finns något nytt att vara glad för just den dagen. Det är lätt att glömma bort minnena av glada dagar som varit. Summan av alla samlade minnen är jaget, tänker man på glada minnen så blir man glad tänker man på arga minnen blir man arg och framför allt, sluta du tänka helt är du ingenting!

0 people like this post.

Like 

Jag kallar den ”blindtarms teorin” Den går i stora drag ut på att blindtarmen (som idag inte fyller någon funktion hos oss människan) känner på sig, precis på samma sett som hos antiloper och elefanter efter ett rejält regn på savannen, att det vankas gräs buffé.

Slutsatsen: varför vi blir glada när solen tittar fram efter regn är således för att vi är sugna på gräs!

0 people like this post.

Like 

Jag somna hos en kille men jag vaknade hos hans tjej. Dom är söta båda två men sötast är barnet. Vi läste bok, lekte med häst och pratade om sommar och om syster som snart har bror.

Jag vill också ha. Undrar vart jag hittar ett sånt barn? Kanske kan jag skriva till tidningen, dom kan nog hitta en kvinna som kan ge mig ett barn som blivit över. Annars kan jag kanske hitta ett barn som har en kvinna som blivit över

bok saga leka prata ärlig söt och stimulerande.

0 people like this post.

Like 

Själv borde jag plugga för snart är det avslutnings tentor. I morgon åker jag till karlarnas maskulina substitut nr 1 nämligen ”maskin expo” som är sveriges största maskin mässa. Där blir det korv äta och däckssparka på hög nivå.

0 people like this post.

Like 

Jag tycker beskrivningen ovan stämmer ganska bra, åtminstonde det där om frivillighet och skogar. Den här historien utspelar sig hösten 2004 alltså det år jag la studentmössan på hyllan. Ledigheten som följde var bekymmerslös, Sol, bad och semester.

Sen kom augusti och jag fick jobb, tack Tomas. Jag har aldrig varit duktigt på att höra av mig eller att hitta på saker med vänner. Så länge jag gick i skolan gick det liksom automatiskt, där sågs man vare sig man ville eller inte.

Jag börjar som sagt jobba och går in helhjärtat för att platsa i företaget, Vilket jag också gör. Det går bra för mig  jag får mer ansvar och förtroende jag inser att jag har chans att avancera. Jag ökar mina ansträngningar ytterligare och för att orka med full fart och fokus, dagarna blir inrutade i ”äta jobba sova och slutligen dö” schema.

Så kom hösten. En kväll sitter jag i min säng och tänker. ”Konstigt jag känner mig tom på något vis”. Det går inte att ta på känslan men den finns där. Jobbet trivs jag med och mina föräldrar är lika bra som vanligt. helt plötsligt inser jag vad som är fel-JAG HAR INGA VÄNNER.

När insikten till fullo gått upp för mig lägger jag mig ner på huvudkudden och gråter tyst. Jag känner ingen panik men sorgen är överväldigande. Jag har aldrig känt mig så ensam och jag hoppas jag aldrig någonsin ska behöva uppleva det igen!

Botten och vändpunkten kom nästan samtidigt. Efter den dagen har jag insett vikten av vänner. För dom flesta är den självklart -för mig behövdes det ett uppvaknande.

0 people like this post.

Like 

Det går att överleva det mesta, det bevisar miljontals människor varje dag. Vår förmåga att anpassa oss är oändlig, samtidigt är den vår största fiende.

Jag ser på mig själv. I ärlighetens namn lever jag ett lätt och bekymmerslöst liv. Motgångarna är små och hanterbara. Man borde vara tacksam!

Men det är jag inte. Det är istället så att jag anpassar mig. I brist på problem skapar jag egna, små spöken som ständigt ser till att det råder balans mellan gott och ont, att jag inte mår för bra och inte för dåligt.

Jag tror att vi i norden har dom i särklass enklaste liven att leva. Samtidigt har vi den högsta självmords statistiken i världen. Hur kan det komma sig? Är det kanske så att vi är anpassade för ett hårdare liv, och att vi inte mår bra av ett liv i lättja och ständig jakt på nya nöjen?

0 people like this post.

Like 

Nr1 Skräcken och rädslan, en historia om mina närmaste vänner.
Nr2 Den döda katten.
Nr3 Den första fyllan-Den stora lögnen.
Nr4 Sorgen och ensamheten-En berättelse från en eremit.
Nr5 En sammanfattning av mina kriminella bedrifter i dom tidiga tonåren.

*posta en kommentar med det alternativet du vill höra mer om! Det gäller dig med!!

0 people like this post.

Like 

Jag önskar jag kunde sova men det kan jag inte. Istället funderar jag över min framtid. I fyra och ett halvt år jobbade jag på ett och samma företag. Det har varit väldigt lärorikt och utvecklande. Sen beslutade jag mig för att prova att plugga. Det har jag gjort nu under vårterminen och jag kan ärligt säga att det inte är ashäftigt-tyvärr.

Jag har beslutsångest. Vad ska jag göra i framtiden? Osäkerhet och rädsla beskriver bäst hur jag känner. Samtidigt tänker jag logiskt och rationellt. Jag hånar min egen osäkerhet!

Samtidigt som framtiden känns svår och skrämmande är jag inte ett dugg rädd. Om jag vill kan jag gå tillbaka till mitt gamla jobb, jag han ta ett annat, sen finns alltid möjligheten att hoppa på någon av dom utbildningarna jag sökt, jag kan till och med leva på sparpengar i ett år utan att röra en fena.

Slutsatsen måste bli att det inte är framtiden jag oroar mig för utan själva valet.

0 people like this post.

Like 

Det började med att jag gick igenom en samling kvitton från dom senaste åren. Det är med chock jag konstaterar vilka enorma summor jag gjort av med på prylar och saker som knappt går att sälja. All den tid jag slitit på ett arbete för att ha råd, övertid och helger. Pengar som för alltid är bortkastade.

Men egentligen handlar det inte om pengar. Mest av allt handlar det om vänner. För var dag som går står det mer och mer klart för mig att det är vänner och relationer  som betyder något, inte prylar och lyx.

Är du inte min vän? Sätt igång och bli det! Är du min vän, i så fall hoppas jag du vet hur mycket jag tycker om dig!

0 people like this post.

Like 

Flickan i den här berättelsen var från Norrköpings klassen, där hon alltså var den tredje snyggaste tjejen. Inte så charmigt med ranking kanske, men det var sådant vi fyllde våra pilska pojkhjärnor på den tiden.

Hur det började minns jag inte. Mitt minne börjar med att vi paddlar kanot, hon och jag. Några killar från hennes klass retas med oss -”Är ni ihop eller” Det känns lite jobbigt, men rolig som man är replikerar jag -”Såklart vi är, vi är förlovade och ska snart gifta oss!”

Mot alla odds vill hon träffas mer och föreslår att vi ska sticka ut på en kanot tur till, men den här gången ska vi bada NAKNA!

Det utbryter allmänt jubel och ryggdunk från killkompisarna i klassen när jag berättar om det stundande nakenbadet. Nico gratulerar och säger ”du har ju halva inne” Matte ger mig tipset -” kissa innan, det är sjukt jobbigt att vara kissnödig när du, ja du vet…”

Inte så lite generad men stärkt av vänners stöd frågar jag Maria om vi inte ska ta den där kanot turen. Hon accepterar och vi ger oss av. Vi är förföljda av hennes jobbiga klasskamrater, men efter en uppvisning av manlig råstyrka har vi paddlat ifrån dom och är för oss själva! En skyddad vik blir vår hamn.

Ibland känns det lite stelt när jag pratar med tjejer, det är ingenting mot hur det var då! Efter minuter som kändes som timmar föreslår jag i alla fall att vi ska bada. Vi börjar klä av oss, långsamt med ett öga på varandra.

Efter en stund står hon i trosa och bh men verkar osäker på om hon verkligen ska ta av sig allt och vara helt naken. Jag som lovat bada naken sliter av mig kalsongerna och springer snabbt som en vessla ut till midjedjupt vatten.

Jag skänker en tacksamhetens tanke till det kalla vårvattnet som gör min upphetsning något mindre synlig. Hon står trots allt där syndigt sexig med vatten till anklarna. Jag påminner i uppmuntrande ton att hon fortfarande har kläder kvar på kroppen.

Efter en stund böjar jag frysa och springer upp till den väntande kläd högen, på med kalsingarna igen. Maria ser att jag fryser, hon ber mig sitta ner på filten. Jag sätter mig längst ut på ett hörn och känner mig osäker på vad hon vill. Efter några stela minuter paddlar vi hem igen!

Nästa dag ses vi igen. Maria berättar att hon inte kan sova om nätterna för hennes rumskompis snarkar så förskräckligt mycket. Hon frågar om hon inte kan få sova hos mig istället! Min rumskompis hade åkt hem men jag hade redan lite löst lovat bort sängen till Tomas. Hennes övertydliga vinkar till trots förstod jag inte riktigt vad hon ville.

Mitt huvud må vara gjort av trä, men den där dagen måste en hackspett byggt bo där och bäddat sina reden med min tankar! Jag sa att jag gärna ville men att rummet redan var bortlovat (som om Tomas inte skulle flytta på sig).

Nu hade jag definitivt sumpat alla mina chanser trots hennes ihärdiga försök att snärja mig. Hade jag haft en pistol att skjuta mig med skulle det sannolikt inte göra någon skillnad då någon hjärnfunktion inte gick att upptäcka!

1 people like this post.

Like 

Inlägget kommer publiceras på söndag så håll utkik!

0 people like this post.

Like 

Nr1 Den döda katten,
Nr2 Dagen jag sa nej till sex med den tredje snyggaste tjejen i klassen,
Nr3 Den första fyllan-Den stora lögnen,
Nr4 Sorgen och ensamheten-En berättelse från en eremit,
Nr5 En sammanfattning av mina kriminella bedrifter i dom tidiga tonåren.

*posta en kommentar med det alternativet du vill höra mer om!

0 people like this post.

Like 

Det är inte utan viss stolthet jag därför delger er att jag gjort vissa framsteg. Idag efter veckor av små små steg i form av oskyldiga samtal med damen i fråga, gjorde vi det äntligen. Den första kroppskontakten är härmed etablerad!

Visserligen bara i form av en vänskaplig >klapp på axel< och lycka till med provet. Men vem vet. ”Bollen är rund” och ”I have a dream”  Imorgon är en ny dag och allt kan hända. Fortsättning följer!

0 people like this post.

Like 

Då återstår i huvudsak bara en sak, en blogg i egotrippens tecken. Det kommer att bli naket, ärligt utlämnade men framförallt självförnedrande! Det finns minnen jag vill glömma, saker jag gjort för ett decennium sen men fortfarande inte berättat för mina närmaste vänner.

Kort och gott ”The Dirt”, skiten under naglarna, brännmärken och ärr från livet.
Jag ber er, ni som faktiskt läser detta. Döm mig inte för hårt!

Lev väl/Jakob

0 people like this post.

Like 

Då hade jag haft tid att träna och haft möjlighet att blivit något. Nu är jag inget. Bara en enkel student med för mycket tid och dålig känsla för humor. Och du som tycker jag är en idiot kan vara det själv! För du är så tråkig att gråberget verkar spännande. Nej tackar vet jag originalen, dom som går sin egen väg dom som vågar sticka ut!

0 people like this post.

Like 

Jag önskar att det slutade här. Då skulle jag ändå bara vara andra klassens Josef Fritzel. Jag är värre, jag är otrogen. Någonstans mellan Vagnhärad och Järna i jämnhöjd med mitt gamla bildningscentrum, örjis kan vi kalla det. Där ute på en åker ser jag henne. Livet går i slowmotion, jag stannar till vid vägkanten och sliter av mig hjälmen, drar in ett djupt andetag och känner den underbara doften av diesel och varm hydralolja.

Sen springer jag fort fort, stubben som är kvar efter höstens tröskning river upp små sår i mina fötter, vinden sliter i håret. Men jag bryr mig inte. Det enda jag bryr mig om är att komma fram till den hårt arbetande grävmaskinen. När jag är intill sträcker jag fram en hand liksom för att klappa den och presentera mig, bara så den inte ska bli rädd.

I samma ögonblick som jag vidrör den ljumma metallen rycker hela varelsen till och stannar upp. Ut klättrar maskinisten, han tittar på mig med förstående och säger -”visst är hon fin” jag svarar inget, jag bara står där och håller om henne, denna underbara dam i 20tons klassen!

0 people like this post.

Like