Love klubbade igenom inlägget:
onsdag 29 juli, 2009 uret stod på:
01:17
Det händer inte ofta att man ser bra svensk film. Men nu har det hänt. Jag måste säga att jag tycker Peter Birro borde skickas på ett direktflyg till Hollywood! Jag är inte ironisk. Jag förstår nu en hel jävla generation. Precis som det kan gå upp för en vissa saker när man läser en bra bok, som gör att man förstår samanhang tex. hur en sak i historien har lett till det andra, så förstod jag nu en hel generation. Det är den bästa känsla som finns, när man tycker sig se klarhet i saker, man får en ledtråd, kan deducera, alltså logiskt härleda vissa saker. Man tycker sig se en förklaring till dagens skeenden eller kanske personliga beteenden. Först då kan jag förstå.
Jag förstod nu mina lärare i skolan, mina föräldrar, mina föräldrars vänner och kort och gott en hel generation. Jag gavs en liten inblick i den känslan som de har växt upp med, som är en del av dem, som de fortfarande har kvar. Jag fick en bild av något som man länge vetat funnits men inte kunnat ta på; en slags känsla. Jag fick en liten, liten förklaring till varför denna generation beter sig som de gör, varför de tycker som de gör och vilka strömningar som har influerat dem. Människan är förvisso komplicerad, men man kan ändå inte bli mer än sitt genetiska arv och sin präglande miljö. Upp till kamp heter serien på svt.se.
Love klubbade igenom inlägget:
torsdag 23 juli, 2009 uret stod på:
21:13
Hej igen kära vänner! Jo, jag kom på det. Det är så klockrent. Varför facebook har fått sådant genomslag. Det är ju för att alla bara lägger upp de bästa bilderna när de har som roligast och ser som snyggast ut. Alla är skitsexiga och har superduperkul tillsammans med hypermånga knasiga, fräcka och lite småfulla megagodavänner.
Men jag har lanserat en ny sajt som av de exakt motsatta anledningarna kommer att bli riktigt supertrendig; backfacebook.com. Den har en liten annan nisch; den riktar sig till de riktigt ensamma, socialt inkompetenta enstöringarna som vill lägga upp bilder på när de på lördagskvällarna själva sitter och tittar på facebook, och ser hur kul andra hade det på fredagen. Backfacebook.com riktar sig till de riktigt fula och osexiga, de som bara har sina liv fyllda med oerhört mycket kuriosa, där det ingenting som är av intresse finns. Men de är noggranna med att dokumentera detta utanförskap och denna oerhörda tråkighet, utan att ha druckit en droppe alkohol förstås.
Förstå vilket samspel dessa två sajter skulle ha. Användarna på facebook.com skulle kunna skratta och känna sig bättre än dem på backfacebook.com. Medan användarna på backfacebook.com ständigt känner sig lite fulare och mindre lyckade, och därför börjar konsumerar mera och vipps så var vi ute ur lågkonjunkturen och därmed blev det visst fred på jorden också. Sådär då, då var väl allt löst. Eller?
Love klubbade igenom inlägget:
måndag 20 juli, 2009 uret stod på:
23:09
Jag måste ge en eloge till bratsen i vårat land! De håller fanan högt i lågkonjunkturen och smilgroparna är nästan lika stora som hos kronprinsessans Daniel. Jag råkade av en slump fastna framför svt-play en alldeles för solig dag, och fick då se denna Daniel sitta med ett utomordentligt avslappnat och naturligt leende på läpparna. Han har troligen studerat ingående hur man både klappar och ler sådär härligt överlägset, som ju faktiskt är vedertaget bruk för en regent att agera, i synnerhet mot sina undersåtar. Men sedan zappade jag vidare och såg en intervju med en hjärtskärande gosse på 23 höstar eller vårar. Han var på gotland vecka 29, även kallad stockholmsveckan, och festade där när han förklarade ivrigt att lågkonjunkturen förvisso var svår, men att han inte märkt den överhuvudtaget. -Ingen jag känner har drabbats, sade han med ett brunbränt ansikte, kritvitt leende och gyllene lockar. Jag pustade ut och tänkte för mig själv; vilken tur, allt är precis som vanligt!
Love klubbade igenom inlägget:
måndag 29 juni, 2009 uret stod på:
16:10
Jag kommer här att redogöra för Din framtida pension. Jag använder mig av ett tort och byråkratiskt språk. Punkterna är mina vänner. Låt dig för denna sak inte avskräckas, utan läs och lyd.
Du, bäste läsare, har säkert för länge sedan anhållit det orangefärgade kuvertet. I detta kuvert ligger din framtid: Din pension. Pensionen är, som du förhoppningsvis vet, indelad i några sektorer. Du har: Inkomstpensionen, premiepensionen, tjänstepensionen och ev. privatpension. Inkomstpensionen och premiepensionen är det som tillsammans kallas Allmän pension. Inkomstpensionens värdeförändring varierar med genomsnittslönerna i Sverige och brukar ligga på ett par procent varje år. Premiepensionen däremot har du, som du förhoppningsvis vet, placerad i någon premiepensionsfond. Det är här skon klämmer. Jag har nämligen kommit underfund med att synnerligen få är medvetna om var de har sina pengar placerade. Skäms! Detta trots en annars medelmåttig eller i undantagsfall god insikt i både moral och etik. Det är ett moraliskt vederläggade att ha översikt över sina pengar.
Om du vill göra upp med dina inre stridigheter, om du vill sluta upp med din dubbelmoral, om du vill ha fred i palestina men har pengar i bofors, om du köper rättvisemärkta bananer men stödjer exploateringen med hundratusentals kronor, följ då anvisningarna.
1.Gå in på www.ppm.nu och beställ lösenord, om du inte skulle ha sparat ditt gamla. Lösenordet kommer inom några dagar.
2.Klicka i den lilla rutan med etik- och miljöfonder.
3. Välj där högrisk, lågrisk eller efter din egna beslutsfattande förmåga, men se det som en premiss att ha denna ruta ifylld.
Punktslut.
Love klubbade igenom inlägget:
torsdag 18 juni, 2009 uret stod på:
13:24
Hej på er. Jag ska berätta en liten hemlis. Säg inget till någon, för det här har Jag och Michéll lovat varandra att egentligen inte yppa för nåågon! Vi har en Toy-boy. Det hela började för ungefär ett år sedan. Jo, men det började såhär: Jag och Charlie var på vårat vanliga mingel på Bauer, där vi alltid sitter vid glas-skjutdörrarna så att vi kan dissa allt söder-sladder. Michéll är, för er som inte känner honom, ungefär lika lång som Jag, och han är alltid nyrakad, snygg och smal. Han har cendréfärgat hår i sidobena och påminner i sin intensitet om Charlie Sheens karaktär Bud Fox i Wall Street. Han har liksom samma glöd i ögonen, har alltid något på gång och satsar allt när han ger sig in i något. Som Charlie faktiskt också gjorde innan han föll ner i sitcomträsket. Men när vi sitter där och pratar i godavännerslag så dyker en bekants bekant upp och slår sig ner: Jonas. Denne Jonas är från landet. Han såg ut att ha kommit ut direkt från kickis, alltså vilka kläder. Han hade stora armébyxor med fickor utanpå och till det en stor hoodie med text i stora bokstäver: ”NEW YORK RANGERS”. Problemet är att han var suuuper trevlig trots hans kläder. Alltså han var inte bara såhär vanligt trevlig, utan liksom filosofiskt och mystiskt trevlig. Han är stor som ett hus, är vältränad och samtidigt lite trög. Men vi hade verkligen trevligt den kvällen även om det kändes lite konstigt; där satt vi i beigefärgade ysl-skjortor och han såg ut att ha kommit direkt från Bootcamp. Vi pratade om allt möjligt och fick i oss fler och fler mohjitos med extra jordgubbar. Det visade sig att Jonas hade studerat filosofen Kant och kunde på sitt charmerande sätt läsa citat utantill. Michéll och Jag beslöt oss för att skydda Jonas under våra vingar och visa honom vad livet i Stockholm kunde vara om man bara visste var det hände, för vi förstod att det inte är genetiskt programmerat i vårat genom att ha koll, utan att det är något man får lära sig. Redan nästa dag var vi runt och shoppade; vi har ju våran vanliga söndagsrunda. Det började med en tur till NK och sedan vidare till biblioteksgatan och Jag tror vi var inne i varenda butik, men det lönade sig, för när vi var klara hade vi två hela outfits till vår nyfunna vän. Han såg ut som en blandning mellan lite lätt stressad James Bond och en grubblande karaktär ur en Turgenev roman. Han var inte ännu helt bekväm men han log med liksom bittra surmulna ögon som ändå har kvar någon barnslig nyfikenhet. Fantastiskt! Michéll och Jag var så nöjda.
Sedan den kvällen på Bauer och shoppingen dagen efter så har vi våran Toy-boy och han finns alltid med oss än idag när vi sitter och dricker rosévin i Humlegården, äter middag på Gondolen eller festar på Patricia.
Love klubbade igenom inlägget:
måndag 15 juni, 2009 uret stod på:
12:54
Det slog mig just att USA alltid kommer att ha ett pågående krig. Jag var med i demonstrationstågen mot Irak kriget, men vad hjälper det när ett land faktiskt måste ha en uppdaterad militär. Det är liksom en logisk följd, ganska enkel att deducera. Det är faktiskt som i filmen ”Team Amerika” av South Park-skaparna Trey Parker och Matt Stone. Amerika är världspolis och för att kunna hantera en främmande makts hot måste de vara världspolis för att de behöver en fungerande militär i praktiken. Vietnamkriget var ett perfekt krig för att hålla militären i form; långt, utdraget och en ständig gerilla. Det var troligtvis inte intentionen, men det blev ett faktum. Precis som med Irak kriget så var det naturligtvis också en kraftdemonstration.
Det enklaste landet att angripa är naturligtvis det minst demokratiska, men det skulle bli spännande om de flesta länder var någorlunda demokratiska i amerikansk bemärkelse. Är det då vi som blir angripna? Endast för att ge praktiska kunskaper till amerikanska officerare.
Love klubbade igenom inlägget:
måndag 30 mars, 2009 uret stod på:
14:19
Är det någon som har en politisk ideologi liggandes på hyllan? Jag har redan provat de två populäraste (marknadsekonomin och socialismen) men söker nu en ny till samlingen. Jag behöver även en giljotin inför den obligatoriska revolution jag är ålagd att ta i tu med inför den nya ideologins tillkomst. Hör gärna av Er omgående!
Love klubbade igenom inlägget:
lördag 21 februari, 2009 uret stod på:
21:41
Fokus på de senaste årens miljödebatt är plötsligt förflyttat från kärnkraft, till att helt och hållet uppslukas av klimatkrisen. Jag litar mindre på människor än på naturen. Som värsta konsekvens av växthuseffekten får vi naturkatastrofer, som säkerligen är fruktansvärda men relativt sett mycket tillfälliga. Även förändringar av ekosystem påverkar floder och regnperioder vilket får med sig humanitära katastrofer, även på lång sikt. Men den skada kärnkraft kan göra är värre!
Så länge det finns människor som är beredda att gå i döden för sin sak, är kärnkraft en enorm risk. Att skydda nukleärt avfall från dessa är omöjligt, särskilt när man tänker på den tid som avfallet är radioaktivt. Det är naivt att tro att en regering kan skydda avfallet under hela sönderfallstiden. Den mänskliga faktorn går heller inte att negligera. Kärnkraftsolyckor är inte heller enbart en stats angelägenhet: konsekvenserna kan vara mer förödande för andra stater, vilket gör det till en världslig fråga.
Vi får hoppas att inte kärnkraftsmotståndet växer i väst för att det finns en större rädsla för kärnkraftsolyckor än mot naturkatastrofer, utan för att motståndet får sin grund ur den risk kärnkraft verkligen är. I flera riktningar bör man gå. Den viktigaste är att minska elkonsumtionen något oerhört delvis genom att beskatta alla ”smutsiga” energikällor hårdare och att på så sätt ur ekonomisk vinning forcera fram förnyelsebar energi. Marknadsekonomin kommer nog att skakas rejält och tvingas ändra sig, förhoppningsvis till det bättre och utan att inskränka friheten. Det är ju i en felaktig tillväxt som grundfelet verkligen ligger.
Pest eller kolera? Det är frågan.
Senaste Kommentarer: