Arkiv för 'Barndomsminne' kategorin

Dagen jag sa nej till sex med den tredje snyggaste tjejen i klassen!

Det här var några år sen. I årskurs 10 enligt den antroposofiska tideräkningen. Strax utanför Norrköping ligger en kursgård vackert i en sluttning ner mot vattnet. Vi hade fältmätningskurs tillsammans med två andra skolklasser.

Flickan i den här berättelsen var från Norrköpings klassen, där hon alltså var den tredje snyggaste tjejen. Inte så charmigt med ranking kanske, men det var sådant vi fyllde våra pilska pojkhjärnor på den tiden.

Hur det började minns jag inte. Mitt minne börjar med att vi paddlar kanot, hon och jag. Några killar från hennes klass retas med oss -”Är ni ihop eller” Det känns lite jobbigt, men rolig som man är replikerar jag -”Såklart vi är, vi är förlovade och ska snart gifta oss!”

Mot alla odds vill hon träffas mer och föreslår att vi ska sticka ut på en kanot tur till, men den här gången ska vi bada NAKNA!

Det utbryter allmänt jubel och ryggdunk från killkompisarna i klassen när jag berättar om det stundande nakenbadet. Nico gratulerar och säger ”du har ju halva inne” Matte ger mig tipset -” kissa innan, det är sjukt jobbigt att vara kissnödig när du, ja du vet…”

Inte så lite generad men stärkt av vänners stöd frågar jag Maria om vi inte ska ta den där kanot turen. Hon accepterar och vi ger oss av. Vi är förföljda av hennes jobbiga klasskamrater, men efter en uppvisning av manlig råstyrka har vi paddlat ifrån dom och är för oss själva! En skyddad vik blir vår hamn.

Ibland känns det lite stelt när jag pratar med tjejer, det är ingenting mot hur det var då! Efter minuter som kändes som timmar föreslår jag i alla fall att vi ska bada. Vi börjar klä av oss, långsamt med ett öga på varandra.

Efter en stund står hon i trosa och bh men verkar osäker på om hon verkligen ska ta av sig allt och vara helt naken. Jag som lovat bada naken sliter av mig kalsongerna och springer snabbt som en vessla ut till midjedjupt vatten.

Jag skänker en tacksamhetens tanke till det kalla vårvattnet som gör min upphetsning något mindre synlig. Hon står trots allt där syndigt sexig med vatten till anklarna. Jag påminner i uppmuntrande ton att hon fortfarande har kläder kvar på kroppen.

Efter en stund böjar jag frysa och springer upp till den väntande kläd högen, på med kalsingarna igen. Maria ser att jag fryser, hon ber mig sitta ner på filten. Jag sätter mig längst ut på ett hörn och känner mig osäker på vad hon vill. Efter några stela minuter paddlar vi hem igen!

Nästa dag ses vi igen. Maria berättar att hon inte kan sova om nätterna för hennes rumskompis snarkar så förskräckligt mycket. Hon frågar om hon inte kan få sova hos mig istället! Min rumskompis hade åkt hem men jag hade redan lite löst lovat bort sängen till Tomas. Hennes övertydliga vinkar till trots förstod jag inte riktigt vad hon ville.

Mitt huvud må vara gjort av trä, men den där dagen måste en hackspett byggt bo där och bäddat sina reden med min tankar! Jag sa att jag gärna ville men att rummet redan var bortlovat (som om Tomas inte skulle flytta på sig).

Nu hade jag definitivt sumpat alla mina chanser trots hennes ihärdiga försök att snärja mig. Hade jag haft en pistol att skjuta mig med skulle det sannolikt inte göra någon skillnad då någon hjärnfunktion inte gick att upptäcka!

1 people like this post.

Vi gillar apor som vågar vatten


Nog för att monkeys i träd är spännande, men apor som vågar vatten är något alldeles speciellt, det går liksom inte att titta bort. Vi på FF gillar dom som vågar vatten, dom konstiga, hon som håller låda i 15 minuter när man frågar hur hon mår (när man hade hoppats på ett kort ”jag mår bra” ), han som dansar fast han inte borde dansa. Framförallt så gillar vi er, ni som faktiskt läser allt (tvivelaktigt) som vi producerar på daglig basis. Men vi har ett problem, vårt problem är – Vi vet att ni läser, vi vet att ni spenderar i snitt 5 minuter om dagen på sidan, vi vet att ni tillsammans har kollat ungefär 198 gånger på REX #2. Det som gör oss ledsna är att vi aldrig får veta vilka ni är, vad ni gillar, varför ni fortsätter komma tillbaka till oss. Vår relation till er bygger på envägskommunikation, och det vet väl alla att så fungerar inte ett förhållande. Vi vill alltså uppmana er att ta kontakt med oss, att berätta vad som är roligt, vad som är intressant, vad som är värdelöst och vilka ni är. Kom med förslag på nästa REX (Vi har direktkontakt med skribenterna i LA). Kanske vill ni ha en närgången analys av en världsledare, vilka är bättre att fråga än FF?

När ni på stapplande steg tar er första kontakt med oss så föreslår vi att ni 1. Skriver en kommentar, eller 2. Skickar ett mail till ffbloggen@gmail.com (En stor eloge förstås till den bråkdel av er som faktiskt skriver kommentarer!)

Vi tycker väldigt gott om er alla och uppskattar att ni fortsätter läsandet, tittandet och lyssnandet!

Allt gott/ Anton

Barndomsminne#3

Justus talar om oskuld. Egentligen är ordet en motsägelse i sig självt. Hur kan man förlora något man inte har? Den här historien handlar i alla fall om den gången jag fick behålla något jag inte hade, oskulden således.

Dom flesta unga vill bli av med den så snabbt det någonsin går. Det kan handlar om bekräftelse eller att skilja sig från barndomen, man vill höra till den mogna vuxenvärlden. Somliga bryr sig inte om med vem det blir. Utan bara att det blir.

Jag ska berätta om den gången jag nästan blev av med oskulden. Den här händelsen utspelar sig någon gång mellan det första och andra Barndomsminnet. Vid den åldern man för första gången fyller tvåsiffrigt.

Nåväl där står alltså jag, och som sig bör vi sådana här tillfällen, befinner sig också en ung flicka (om man är heterosexuell) i min närhet. Vi leker leken ”spring allt vad du kan och kasta dig med skrevet före mot ett fast föremål”. Har ni provat det någon gång? En skönt pirrande känsla sprider sig i den erogena zonen. Har du varit i puberteten avråder jag dig å det starkaste från att prova själv. Som du säkert förstår kan det få tråkiga konsekvenser, förutom obeskrivlig smärta då!

Vi turades om, gång på gång kastade vi oss mot den stora tunnan. Känslan var obeskrivlig när pungen plattades ut till intet mot den hårda plasten. Vi blev väldigt varma av allt springande, palta efter palta föll från våra kroppar. Slutligen stod vi nakna inför varandra, så som gud skapade man och kvinna.

Hon tittade mig i ögonen och frågade -”om du vill får du stoppa in den” Jag svalde och tittade på min bror som var med och lekte. Sen tänkte jag på mamma och pappa. Sen tänkte jag instinktivt, så som barn ofta gör. Att det här är nog ingen god idé. Vi tog på oss kläderna igen. Här slutar det barndomsminnet.

Det var gången jag nästan blev av med oskulden. Det skulle dröja många år än innan det verkligen skedde. Men det är en annan historia som jag helst behåller för mig själv! och du bror. Du behöver inte kommentera detta. Ok?

Barndomsminne#2

LIKA BARN LEKA BÄST. I det förra barndomsminnet fanns det humor,det här handlar om ånger. I nådens år 1991 gick jag på ett trevligt litet dagis tillsammans med kanske två dussin andra ungar. Det låg ett stycke ut skogen och inbjöd till lekar och aktiviteter av många slag! Det här året var speciellt. Jag och ett par vänner var äldst, det innebar att vi tog dom roligaste leksakerna, cyklade på dom snabbaste cyklarna och var kungar i träkojan.

Men allt var inte frid och fröjd, det fanns nämligen en unge till, lika gammal som vi. Han var dryg, bortskämd och en allmänt otrevlig typ som vägrade veta sin plats i herarkin! En regning dag lekte vi inomhus, jag, minna två vänner och den där otrevligt dryga typen. Jag satt med ett stort garnnystan i ena handen och en vass sax i den andra. Kanske var det tvång kanske bara nyfikenhet? Jag satte hur som helst saxen till garnnystanet och klippte frenetisk ner det till småsmulor. Sen kom fröken, jag gjorde mig snabbt fri ifrån bevismaterialet!

Likt goda vänner höll vi ihop. vi tre var antagligen mycket övertygande och den stackars pojken fick skulden, för det här och säkert flera andra saker. Det gick så långt att han fick byta till ett dagis i stockholm -en resa på c:a 7 mil i taxi! Dyrt kan man tänka, men knappas något ekonomiskt hinder. Hans pappa jobbar som VD på ett av sveriges största bryggerier…

Barndomsminne #1

CYKEL HISTORIEN Om man läser fysik kommer man osökt att tänka samma tankar som Isaac Newton gjorde den där dagen vid äppelträdet. Gravitation alltså.

Jag erkänner att jag som ung pojke inte till fullo begrep naturlagarna och dess inverkan på oss. Genom egna efterforskningar kom jag dock fram till att nedförsbackar var att föredra om man cyklar, det går ju så mycket fortare där! Sagt och gjort. En lång och ståtlig nedförsbacke, en stark polare på tramporna och jag själv på pakethållaren.

Här ska slås hastighets rekord tänkte vi och satte fart! Vinden svischade förbi, jag hände synfältet krympa till en liten punkt vid horisonten. Asfalten försvann under cykeln och vi flög fram. Friheten bubblade i oss, livet blir inte bättre än så här tänkte jag. Poff. Cykeln tvärstannade och vi flög som vantar och landade tillsammans med den bastanta dam vi kört på. Jävlar nu blir det utskällning tänkte jag och kände hur jag nästan pissa i byxan. En snabb värderande blick på kärringen. Sen lät jag dammarna brista och tårarna välla fram! Jag grät kompisen grät. Det var ett skådespel värdigt dom stora scenerna! Den chockade damen frågade om vi gjort oss illa. Snyftande och hulkande fick hon till svar att vi nog skulle klara oss hem!

Varför ser vi inte mer spontan kreativa reaktioner i samhället idag? Varför ta på sig skulden när man kan ge den till någon annan? Gör som barnen -använd fantasin!




Switch to our mobile site