”Jag är väl inget proffs… men jag tycker det är roligt” – Kim Jong-il, 2006, Nord Korea.
Arkiv för 'Kultur' kategorin
Nog för att monkeys i träd är spännande, men apor som vågar vatten är något alldeles speciellt, det går liksom inte att titta bort. Vi på FF gillar dom som vågar vatten, dom konstiga, hon som håller låda i 15 minuter när man frågar hur hon mår (när man hade hoppats på ett kort ”jag mår bra” ), han som dansar fast han inte borde dansa. Framförallt så gillar vi er, ni som faktiskt läser allt (tvivelaktigt) som vi producerar på daglig basis. Men vi har ett problem, vårt problem är – Vi vet att ni läser, vi vet att ni spenderar i snitt 5 minuter om dagen på sidan, vi vet att ni tillsammans har kollat ungefär 198 gånger på REX #2. Det som gör oss ledsna är att vi aldrig får veta vilka ni är, vad ni gillar, varför ni fortsätter komma tillbaka till oss. Vår relation till er bygger på envägskommunikation, och det vet väl alla att så fungerar inte ett förhållande. Vi vill alltså uppmana er att ta kontakt med oss, att berätta vad som är roligt, vad som är intressant, vad som är värdelöst och vilka ni är. Kom med förslag på nästa REX (Vi har direktkontakt med skribenterna i LA). Kanske vill ni ha en närgången analys av en världsledare, vilka är bättre att fråga än FF?
När ni på stapplande steg tar er första kontakt med oss så föreslår vi att ni 1. Skriver en kommentar, eller 2. Skickar ett mail till ffbloggen@gmail.com (En stor eloge förstås till den bråkdel av er som faktiskt skriver kommentarer!)
Vi tycker väldigt gott om er alla och uppskattar att ni fortsätter läsandet, tittandet och lyssnandet!
Allt gott/ Anton
Som ni förstått vid det här laget så är Kimp inte den mest pålitlige brodern i brödraskapet. Han är en riktigt hal ål som inte räds varken dålig stämning eller onda ögon. Han är den idealiske ‘fulingen’, den irriterande snubben som har roligt på andras bekostnad, gubben som tar din näsa och skrattar gott medan han ögnar rummet för bekräftande fniss från publiken.
För att illustrera min poäng så har jag plockat in tre bilder som tydligt visar upp kimpas busiga sida. Hans favorit bland fulingar är den som ni alla känner till, man sträcker fram handen som att man vill hälsa på personen och visa sitt intresse, men i sista sekunden så drar man bort handen och stryker den istället genom håret på ett nonchalant vis. Alla har vi utsatts för den, alla har vi hatat den – Kimp gör den dagligen. På första bilden kan vi se honom sekunderna efter att han dragit en fuling med Zimbabwe’s president Robert Mugabe. Mugge blev så jävla förbannad att han ringde upp staben i Zimbabwe och skickade i sin desperation en hämd-attack mot sin landsman Morgan Tsvangirai. Resultatet av kimpas fuling blev (som ni alla vet) att Tsvangirais fru omkom i en av Mugge arrangerad attack mot familjens bil. Om ni frågar mig så är det dags att vi sätter stopp för dom dumheter som kimp utsätter världen för.
Bild två, samma sten-ansikte, kimp rör inte en min när han blåser sina vänner på konfekten. Ett så kallat teatraliskt geni. På bilden nedan har han precis gjort en blåsningX2. Han fintade Barack Obama och Lee Myung-Bak (President i Syd Korea) i samma handslag. Resultatet av denna blåsning blev förstås att Obbe och Myunke slog sina kloka huvuden ihop och arrangerade en enorm militärövning precis på gränsen till kimpas region. Detta retade gallfeber på kimp och han sitter nu i långa förhandlingar med sina landsmän för att rösta i frågan huruvida han ska få fortsätta dra sina fulingar eller om han måste tona ner pajasen inom sig.
Här ser vi kimp i ett mer uppgivet tillstånd, han har precis försökt bränna Vladimir Putin. Som vi alla veta så är Putte en klok jävel, närvarande press vittnade om hur Putte bara flinade åt kimps desperata försök att från fönstret på sin lotus esprit blåsa en av världens mäktigaste män.
Nästa gång jag skriver kommer jag skriva om Vietnamkriget och varför det är världens första och sista RocknRoll – krig.
Ute är det mörkt och kallt, samma känsla beskriver hur jag känner på insidan i detta nu. Men i det dystra mörkret finns ljus. Det är såklart musik jag talar om. Denna mitt ständiga sällskap, vän och underhållare.
Som av en händelse, eller om ni så vill, guds förbarmande, Bestämde jag mig för ett besök på min favorit festivals hemsida. Det är fantastiskt hur musik kan förändra ens sinnesstämning. Efter drygt två timmars genomgång av dom redan bokade banden sitter jag med en lista på 14 spelningar jag vill se! Nu återstår bara att rangordna skapa festival-soundtrack och börja ladda inför den bästa sommaren hittills i våra liv!
Du jag och ”The Bloody Beetroots” i en enda orgasmisk upplevelse!
Jag är inte svart, inte kritvit britt ej heller knivfajtande finne. Jag är svensk, i femtielfte generationen. Hur kan jag då vara i minoritet? Svaret heter Komvux/SFI (svenska för invandrare). SFI blomstrar verkligen i Södertälje. Om man trippar runt i korridorerna ser man kanske, 1 potentiell svenne på 10 ickesvenskar.
Känner man för mer multikultur finns alltid möjligheten att besöka lilla Damaskus. (Även känt som Hovsjö) Har ni aldrig besökt livsmedelsbutiken i centrum kan jag inte annat en rekommendera ett i studiesyfte!
Castingen som blev ett helvete. from justus on Vimeo.
Som ni alla vet så horar jag för framgång. Jag vill uppnå ngt. Vill bli er förebild och otroligt KÄND. Här i Sthlm hade dom en casting för ”High School Musical” och jag var självklart där.
OBS! Höj volymen era jävlar.
Vi träffades på dom sju haven. Luften smakade salt och solen gassade. Kvällsbrisen blåste ut och dagen blev till natt. Vi dansade samman. Jag var gammal hon var ung. Det var kärlek, kärlek vid första ögonkastet. Hon var min, bara min! Vän, Och en väldigt bra sådan. Jag tackar dig för att du är den du är Emma!
1 people like this post.
Senaste Kommentarer: