Arkiv för 'Ocensurerat' kategorin

En eremits berättelse.

Kicka igång låten medans du läser

Eremit, av grek. eremos ‘ensam’, eller eremia ‘öken’, är en person som frivilligt isolerar sig, vanligtvis av religiösa skäl. De bor ofta i grottor, skogar eller öknar, men även i kloster. *wiki

Jag tycker beskrivningen ovan stämmer ganska bra, åtminstonde det där om frivillighet och skogar. Den här historien utspelar sig hösten 2004 alltså det år jag la studentmössan på hyllan. Ledigheten som följde var bekymmerslös, Sol, bad och semester.

Sen kom augusti och jag fick jobb, tack Tomas. Jag har aldrig varit duktigt på att höra av mig eller att hitta på saker med vänner. Så länge jag gick i skolan gick det liksom automatiskt, där sågs man vare sig man ville eller inte.

Jag börjar som sagt jobba och går in helhjärtat för att platsa i företaget, Vilket jag också gör. Det går bra för mig  jag får mer ansvar och förtroende jag inser att jag har chans att avancera. Jag ökar mina ansträngningar ytterligare och för att orka med full fart och fokus, dagarna blir inrutade i ”äta jobba sova och slutligen dö” schema.

Så kom hösten. En kväll sitter jag i min säng och tänker. ”Konstigt jag känner mig tom på något vis”. Det går inte att ta på känslan men den finns där. Jobbet trivs jag med och mina föräldrar är lika bra som vanligt. helt plötsligt inser jag vad som är fel-JAG HAR INGA VÄNNER.

När insikten till fullo gått upp för mig lägger jag mig ner på huvudkudden och gråter tyst. Jag känner ingen panik men sorgen är överväldigande. Jag har aldrig känt mig så ensam och jag hoppas jag aldrig någonsin ska behöva uppleva det igen!

Botten och vändpunkten kom nästan samtidigt. Efter den dagen har jag insett vikten av vänner. För dom flesta är den självklart -för mig behövdes det ett uppvaknande.

Dagen jag sa nej till sex med den tredje snyggaste tjejen i klassen!

Det här var några år sen. I årskurs 10 enligt den antroposofiska tideräkningen. Strax utanför Norrköping ligger en kursgård vackert i en sluttning ner mot vattnet. Vi hade fältmätningskurs tillsammans med två andra skolklasser.

Flickan i den här berättelsen var från Norrköpings klassen, där hon alltså var den tredje snyggaste tjejen. Inte så charmigt med ranking kanske, men det var sådant vi fyllde våra pilska pojkhjärnor på den tiden.

Hur det började minns jag inte. Mitt minne börjar med att vi paddlar kanot, hon och jag. Några killar från hennes klass retas med oss -”Är ni ihop eller” Det känns lite jobbigt, men rolig som man är replikerar jag -”Såklart vi är, vi är förlovade och ska snart gifta oss!”

Mot alla odds vill hon träffas mer och föreslår att vi ska sticka ut på en kanot tur till, men den här gången ska vi bada NAKNA!

Det utbryter allmänt jubel och ryggdunk från killkompisarna i klassen när jag berättar om det stundande nakenbadet. Nico gratulerar och säger ”du har ju halva inne” Matte ger mig tipset -” kissa innan, det är sjukt jobbigt att vara kissnödig när du, ja du vet…”

Inte så lite generad men stärkt av vänners stöd frågar jag Maria om vi inte ska ta den där kanot turen. Hon accepterar och vi ger oss av. Vi är förföljda av hennes jobbiga klasskamrater, men efter en uppvisning av manlig råstyrka har vi paddlat ifrån dom och är för oss själva! En skyddad vik blir vår hamn.

Ibland känns det lite stelt när jag pratar med tjejer, det är ingenting mot hur det var då! Efter minuter som kändes som timmar föreslår jag i alla fall att vi ska bada. Vi börjar klä av oss, långsamt med ett öga på varandra.

Efter en stund står hon i trosa och bh men verkar osäker på om hon verkligen ska ta av sig allt och vara helt naken. Jag som lovat bada naken sliter av mig kalsongerna och springer snabbt som en vessla ut till midjedjupt vatten.

Jag skänker en tacksamhetens tanke till det kalla vårvattnet som gör min upphetsning något mindre synlig. Hon står trots allt där syndigt sexig med vatten till anklarna. Jag påminner i uppmuntrande ton att hon fortfarande har kläder kvar på kroppen.

Efter en stund böjar jag frysa och springer upp till den väntande kläd högen, på med kalsingarna igen. Maria ser att jag fryser, hon ber mig sitta ner på filten. Jag sätter mig längst ut på ett hörn och känner mig osäker på vad hon vill. Efter några stela minuter paddlar vi hem igen!

Nästa dag ses vi igen. Maria berättar att hon inte kan sova om nätterna för hennes rumskompis snarkar så förskräckligt mycket. Hon frågar om hon inte kan få sova hos mig istället! Min rumskompis hade åkt hem men jag hade redan lite löst lovat bort sängen till Tomas. Hennes övertydliga vinkar till trots förstod jag inte riktigt vad hon ville.

Mitt huvud må vara gjort av trä, men den där dagen måste en hackspett byggt bo där och bäddat sina reden med min tankar! Jag sa att jag gärna ville men att rummet redan var bortlovat (som om Tomas inte skulle flytta på sig).

Nu hade jag definitivt sumpat alla mina chanser trots hennes ihärdiga försök att snärja mig. Hade jag haft en pistol att skjuta mig med skulle det sannolikt inte göra någon skillnad då någon hjärnfunktion inte gick att upptäcka!

1 people like this post.

Unikt tillfälle för dig som läsare!

Jag behöver hjälp med att välja ämne till den första delen av serien om min tveksamma persons underliga uppväxt. Här nedan finns några förslag. Det alternativ som har flest röster (om det nu blir några) till på säg, fredag, skriver jag om.

Nr1 Den döda katten,
Nr2 Dagen jag sa nej till sex med den tredje snyggaste tjejen i klassen,
Nr3 Den första fyllan-Den stora lögnen,
Nr4 Sorgen och ensamheten-En berättelse från en eremit,
Nr5 En sammanfattning av mina kriminella bedrifter i dom tidiga tonåren.

*posta en kommentar med det alternativet du vill höra mer om!

Kanske mitt största misstag?

Jag har tänkt rätt mycket men skrivit ganska lite på sista tiden. Vad är intressant att läsa om funderar jag? Mitt jobb och flera av mina specialintressen skulle nog tråka ut er är jag rädd. Den enda som skulle tycka det var riktigt intressant är nog jag själv.

Då återstår i huvudsak bara en sak, en blogg i egotrippens tecken. Det kommer att bli naket, ärligt utlämnade men framförallt självförnedrande! Det finns minnen jag vill glömma, saker jag gjort för ett decennium sen men fortfarande inte berättat för mina närmaste vänner.

Kort och gott ”The Dirt”, skiten under naglarna, brännmärken och ärr från livet.
Jag ber er, ni som faktiskt läser detta. Döm mig inte för hårt!

Lev väl/Jakob




Switch to our mobile site