Arkiv för 'Recenserat av FF' kategorin

Nu listar jag de trender du ska följa.

1. Sushi: Sjukt go rå fisk. Den kommer från Japan

2. Latte i pappers mugg: Otroligt läckert att ta med sig kaffet när man är i fart.

3. Wappa på mobilen: Typ najs när man sitter på tuben.

4. Kavla upp byxorna helst till knäna. Tubsockor på det så har vi sommarens hetaste trend.

5. David Beckham: Klart killen är den trendigaste mannen som någonsin har funnits.

6. Stockholm! vill man vara lite halv crazy kan man bo i Göteborg.

7. Brudar. Snygga brudar.

8. Såhär skitsnygga nördglasögon. Det är så jävla fräscht att bara gå ut och ha kul med sådana på.

9. Sallad är riktigt trendigt. Kött är så äckligt.

10. Susen Boyle

Sådär.

FF ut i världen

Dags för vår nya satsning.

Hjärtattack! – framgång?

McDonalds CEO, Jim Cantalupo. Enron CEO, Ken Lay. Apple CEO, Steve Jobs. Dick Cheney, Larry King, David Letterman, Bill Clinton – Listan fortsätter i oändlighet.

Här ser vi alltså ett axplock av kända personer som dött av hjärtattack eller opererats för dåligt hjärta. Jag blundar inte för att även ‘the average joe’ dör av hjärtattack, men det hör inte hit, jag vill påvisa framgångens baksida.

Ska du nå framgång, vill du bli stor, skapar du affärsmöjligheter, ska du ge människor det där lilla extra, då får du fan se till att jobba hjärtat ur dig. Om sanningen var att alla som jobbar skiten ur sig gör det för sin omgivning, för tittarna, för människorna anställda på företaget då hade jag kunnat köpa deras hjärtkollaps, en vacker uppoffring för att skapa något bättre. Men, vi får nog inse att dom flesta som jobbar för mycket och för hårt gör det för att förverkliga sig själva, för att hävda sig, göra karriär, tjäna pengar, vinna, segra, fly från verkligheten. (även om vi inte får glömma dom som faktiskt gör det för männskligheten).

Ja, jag vill väl bara slutligen säga till alla er som jobbar livet ur er för egen del.. slappna av, vi gillar er som ni är, vi kommer inte bli imponerade när ni kollapsar av ett brustet hjärta, vi kommer bli ledsna och sakna dom stunder då ni slappnade av, det är de vi kommer minnas.

Förlåt för det här slarvigt ogenomtänkta inlägget, men jag började tänka på karriärer och insåg att jag nog måste jobba mig till en hjärtattack för att komma dit jag vill, det var en underlig insikt.
Hjärtattack!   framgång?

Martin Sorrell, CEO – WPP

Vi gillar apor som vågar vatten


Nog för att monkeys i träd är spännande, men apor som vågar vatten är något alldeles speciellt, det går liksom inte att titta bort. Vi på FF gillar dom som vågar vatten, dom konstiga, hon som håller låda i 15 minuter när man frågar hur hon mår (när man hade hoppats på ett kort ”jag mår bra” ), han som dansar fast han inte borde dansa. Framförallt så gillar vi er, ni som faktiskt läser allt (tvivelaktigt) som vi producerar på daglig basis. Men vi har ett problem, vårt problem är – Vi vet att ni läser, vi vet att ni spenderar i snitt 5 minuter om dagen på sidan, vi vet att ni tillsammans har kollat ungefär 198 gånger på REX #2. Det som gör oss ledsna är att vi aldrig får veta vilka ni är, vad ni gillar, varför ni fortsätter komma tillbaka till oss. Vår relation till er bygger på envägskommunikation, och det vet väl alla att så fungerar inte ett förhållande. Vi vill alltså uppmana er att ta kontakt med oss, att berätta vad som är roligt, vad som är intressant, vad som är värdelöst och vilka ni är. Kom med förslag på nästa REX (Vi har direktkontakt med skribenterna i LA). Kanske vill ni ha en närgången analys av en världsledare, vilka är bättre att fråga än FF?

När ni på stapplande steg tar er första kontakt med oss så föreslår vi att ni 1. Skriver en kommentar, eller 2. Skickar ett mail till ffbloggen@gmail.com (En stor eloge förstås till den bråkdel av er som faktiskt skriver kommentarer!)

Vi tycker väldigt gott om er alla och uppskattar att ni fortsätter läsandet, tittandet och lyssnandet!

Allt gott/ Anton

recensera: Utvandrarna

Såg en film som baseras på en bok skriven av ngn som heter Vilhelm Moberg har inte hört ett skit av honom. Filmen är regisserad av Jan Troell som också har gjort den ack så tråkiga filmen ”så vit som en snö”. Ordblind är han också gubben. När jag sitter och ser den här filmen så slår det mig att allt är så taffligt gjort. Kameran verkar vara från 70-talet och filmaren verkar ha tagit lugnande. Special effekterna verkar tyvärr inte vara det mest prioriterande och ljudet suger.

Handlingen då? Jo, Karl-Oskar bor med sin Kristina i ett litet torp i dom smålänska skogarna dom har 20 barn varav flera dör. Hela storyn bygger nämligen bara på elände. Dom bestämmer sig helt plötsligt att bege sig till Amerika som dom tror ska ge dom lycka.

Tyvärr så fattar jag noll av den här filmen. Den är så dålig att jag får kräk anfall bara jag tänker på den. Att spela in en film i nutid och låta skådisarna se ut som luffare går strängt bort för mig.

Damer och dess former

Dessa damer!

Har börjat dansa en gång i veckan med syrran. Lindy hop heter dansen och är en rätt fartig dans.

Killar är väldigt underminerade under dessa danslektioner så byta partner varannan minut är ett måste, det medför att man får den ypperliga chansen att prova på hela sortimentet av damer. Ja, dom bara väller in.

Alltså, under dessa små trevliga minuter får man känna kvinnokroppens olika former (Se mig för guds skull inte som någon snusk gubbe för det är jag inte, jag bor ju förhelvete hemma hos morsan som en liten pöjk) och varje gång farsineras man av dem. Exempell en smal rygg, svettig rygg, kort kvinna, lång kvinna. Det som är roligast med det här är att när det kommer till fett valkiga ryggar är det väldigt svårt att veta var man ska sätta händerna man får liksom fråga snällt.

-Ursäkta frun, vilken valk vill frun att jag ska sätta min hand på? den övre eller den undre eller dom i mitten?

Sen nyper man tag och har ett fast grepp tills nästa rygg anländer.

Kläder & attityder

Det är märkligt hur vi dömer efter kläder. Vi tror att vi är någorlunda fördomsfria människor . Vi har vant oss vid att homosexuella par, främmande kulturer och olika stilar. Tror vi..

Det slog mig nyligen hur fördomsfulla vi egentligen är och hur mycket faktiskt våra kläder signalerar. Det var på en avskedsfest med 90-talstema som allt hände. Vi var tre killar vid 23 års ålder som åkte dit tillsammans, vi hade tagit temat seriöst och klätt oss i collagetröjor, slitna ljusa jeans, sneakers och kepsar som pekade rätt upp så att mittbenan därunder syntes. Tänk er moppekillen i Fucking Åmål. Stilen är väldigt långt från den vi till vardags har och det var mycket skratt när vi tog fram våra gamla kläder. Men jag vet inte om vi på något sätt uppfattades som antagonister, för redan på tunnelbanan kändes det inte helt okej. Blickar fälldes och kommentarer viskades.

När vi sedan kom till festen kändes det till en början mycket lyckat. Men efter att mer öl och tid passerat började kläderna på något sätt väcka känslor, och det var aggressiva känslor. Det var bara på skoj, men det fortsatte hela kvällen igenom. –”Men va´ fan glor du påå!” fick vi höra hela kvällen. Det kanske var kul den tredje gången, kanske till och med fjärde, men den trettioförsta fanns det liksom inte ens ett uns ironi kvar i det. Jag vet inte om det var att vi påminde för mycket om utåtagerande tonåringar, men på något sätt så togs det förgivet att man hade en hård attityd för att kepsen stack rakt upp. Stackars tonåringar idag, om de nu går klädda så, som får de fördomarna över sig varje dag.

Det var ärr från 90-talet som tydligen ännu inte har läkt, men vi gjorde vår sak för att lätta på fördomarna och visade att fördomar nog oftast finns mellan de sociala grupperna som står nära vår egen. Hade vi varit amerikanska gangstarappare hade det nog varit en annan sak.

Kläder & attityder

Södertälje

Känsla: Begränsad

Människor: Ens vänner är ju alltid fina. Resten sög.

Musik: Den…SÖG.

Ragg faktor: Äh, nu är jag bara bitter..men den SÖG.

Fråga: Kommer jag någonsin sätta min fot i södertälje igen?

Svar: …ja.

 

Men i lördags var det utflyttnings fest i ett student rum på 15 kvm i västraskogen.

Känsla: fullkomlig

Människor: Orgasmiskt bra

Musik: underbar

Ragg faktor: oj oj oj..tyvärr.

Fråga: Johan, du måste ha inflyttnings fest!?

 

Södertälje vs västraskogen 0-1

kanske lite orättvist  men men.

httpv://www.youtube.com/watch?v=av3qMO21S40

1 people like this post.

Södertälje

Södertälje. Staden som alltid ligger några år bak i tiden, tyvärr så gör dom det. Visst, dom har scania, ett stort industriområde som sträcker ut sig i stora delar av staden. Dom har också sydpolen men ackta så du inte trampar i bajs när du slår mot botten. Musik utbudet i stan är slående. Dj:erna sätter på nrj när det ska pumpas, dock blir hitsen som sagt alltid några år bak i tiden. Och det är i denna stad jag ska ut.

Min födelsestad!

Vi ses alla ”scania brats”

Hata Skåne?

Jag samtalade med min kära vän Anton en solig dag för någon vecka sedan. Den folkkära artisten Timbuktu kom upp på våra läppar och vi var där väldigt oense. Jag sa ”att jag hatade hans jävla musik”. Det blev en vild diskussion.

Jag skämdes lite för att jag gick så hårt fram. Ordet ”hata” kan verkligen ställa till saker och ting för nu har jag kastat han i hat träsket och det är ju idiotiskt att ändra sig och lägga in något mesigt  som ”han är väl rätt okej ändå”.  Jag menar, hatade jag all hans musik? eller hatade jag honom? Nu var det ju kört.

Ok, vi släpper hata ”grejen” nu och går vidare tänkte jag för mig själv, låt mig öppna mina sinnen och börja lyssna på grabben, ge han en chans liksom. Vi skildes den dagen med vetskapen om varandras känslor för artisten Timbuktu.

Men jag tror jag har svaret på mitt HATANDE.

När jag var liten tyckte jag det var kul alltså KUL att lyssna på artister som Wilmer X, Peps och säkert andra roliga skåningar. Men ju mer åren går och man mognar så tröttnar man på den där dialekten som verkligen inte passar svårt att sätta fingret på vad är men det låter inte bra. Sjung på engelska eller börja jobba på Scandlines. Byt ut Timbuktu mot någon annan svensk rappare…typ PETTER så kan jag börja hålla med dig/er.

BTW Bob hund, ni klarar er.

Timbuktu Hjärta  ”dunka mig gul och blå” Frida




Switch to our mobile site