Det är märkligt hur vi dömer efter kläder. Vi tror att vi är någorlunda fördomsfria människor . Vi har vant oss vid att homosexuella par, främmande kulturer och olika stilar. Tror vi..
Det slog mig nyligen hur fördomsfulla vi egentligen är och hur mycket faktiskt våra kläder signalerar. Det var på en avskedsfest med 90-talstema som allt hände. Vi var tre killar vid 23 års ålder som åkte dit tillsammans, vi hade tagit temat seriöst och klätt oss i collagetröjor, slitna ljusa jeans, sneakers och kepsar som pekade rätt upp så att mittbenan därunder syntes. Tänk er moppekillen i Fucking Åmål. Stilen är väldigt långt från den vi till vardags har och det var mycket skratt när vi tog fram våra gamla kläder. Men jag vet inte om vi på något sätt uppfattades som antagonister, för redan på tunnelbanan kändes det inte helt okej. Blickar fälldes och kommentarer viskades.
När vi sedan kom till festen kändes det till en början mycket lyckat. Men efter att mer öl och tid passerat började kläderna på något sätt väcka känslor, och det var aggressiva känslor. Det var bara på skoj, men det fortsatte hela kvällen igenom. –”Men va´ fan glor du påå!” fick vi höra hela kvällen. Det kanske var kul den tredje gången, kanske till och med fjärde, men den trettioförsta fanns det liksom inte ens ett uns ironi kvar i det. Jag vet inte om det var att vi påminde för mycket om utåtagerande tonåringar, men på något sätt så togs det förgivet att man hade en hård attityd för att kepsen stack rakt upp. Stackars tonåringar idag, om de nu går klädda så, som får de fördomarna över sig varje dag.
Det var ärr från 90-talet som tydligen ännu inte har läkt, men vi gjorde vår sak för att lätta på fördomarna och visade att fördomar nog oftast finns mellan de sociala grupperna som står nära vår egen. Hade vi varit amerikanska gangstarappare hade det nog varit en annan sak.
Senaste Kommentarer: