Jag samtalade med min kära vän Anton en solig dag för någon vecka sedan. Den folkkära artisten Timbuktu kom upp på våra läppar och vi var där väldigt oense. Jag sa ”att jag hatade hans jävla musik”. Det blev en vild diskussion.
Jag skämdes lite för att jag gick så hårt fram. Ordet ”hata” kan verkligen ställa till saker och ting för nu har jag kastat han i hat träsket och det är ju idiotiskt att ändra sig och lägga in något mesigt som ”han är väl rätt okej ändå”. Jag menar, hatade jag all hans musik? eller hatade jag honom? Nu var det ju kört.
Ok, vi släpper hata ”grejen” nu och går vidare tänkte jag för mig själv, låt mig öppna mina sinnen och börja lyssna på grabben, ge han en chans liksom. Vi skildes den dagen med vetskapen om varandras känslor för artisten Timbuktu.
Men jag tror jag har svaret på mitt HATANDE.
När jag var liten tyckte jag det var kul alltså KUL att lyssna på artister som Wilmer X, Peps och säkert andra roliga skåningar. Men ju mer åren går och man mognar så tröttnar man på den där dialekten som verkligen inte passar svårt att sätta fingret på vad är men det låter inte bra. Sjung på engelska eller börja jobba på Scandlines. Byt ut Timbuktu mot någon annan svensk rappare…typ PETTER så kan jag börja hålla med dig/er.
BTW Bob hund, ni klarar er.
Timbuktu Hjärta ”dunka mig gul och blå” Frida
Senaste Kommentarer: